True Blue nu. Ah, denna klassiker, som jag enligt mina egna dagboksanteckningar inhandlade den 20:e november 1986. Jag minns så tydligt hur jag spelade LP:n på familjens skivspelare i vardagsrummet medan vi satt i köket och åt. Stråkarna i ”Papa Don’t Preach” drog igång och jag kan ännu känna känslan av välbehag. Kanske var det där och då som jag började älska stråkar?
Eller när jag såg videon till ”Open Your Heart” första gången… Hur förbjuden den kändes. Och lite gay. Fastän jag inte visste vad gay betydde, även om jag var det redan då.
Eller när jag praktiserade i skivbutiken Ljudrummet ett halvår senare, när singeln ”La Isla Bonita” just hade släppts och hur videon spelades om och om igen på MTV. Vi hade inga fräsiga kanaler hemma på den tiden, så jag njöt verkligen på ”jobbet”.
Och när nämnda låt klättrade upp till förstaplatsen på Trackslistan och jag började gråta av lycka…
Ja, jag har så många minnen till True Blue.
Bästa spår: ”La Isla Bonita”
Sämsta spår: ”Jimmy Jimmy”
