Så nu har jag varit på första dejten igen.
Vi promenerade längs den gamla, gamla gatan med prasslande löv under skorna. Vi diskuterade stubinen – eller avsaknaden av den.
Jag: Jag blir arg för allt numera. Jag har inget tålamod.
Han: Men du verkar ju rätt lugn.
Jag: Ja, men nu har jag ju inget att hetsa upp mig över heller.
Han (iskall blick): Nähä. Det är ju bra att veta…