Jag är tillbaka på benen – nu med stegräknare

Ni minns hur jag så flitigt promenerade till och från jobbet hela vintern. I ur och skur och össnö* gick jag. Ända tills jag blev skadad i foten. Nu är jag på gång igen och det känns underbart. Jag fick en stegräknare av Hundvakten så nu ska jag äntligen få veta hur långt jag går. Idag hade den nollställt sig mitt i alltsammans (och jag orkar inte ens bli upprörd över detta då jag har andra orsaker att vara arg – mer om det senare). Igår stannade räknaren på 10 696 steg. Och gårdagen var en vanlig dag med t-bana till jobbet och inte särskilt långa turer med hunden pga. det instabila vädret.
Jag såg på Diet Doctors häromdan att de hade 10 000 steg/dag som mål. Damen det handlade om stannade oftast på endast 2000! Jag var över 3000 redan efter Sebbes morgonpromenad. Trippa på, donna!
Nåväl. Nu ska gubbfläsket bort igen och motivationen är resan till Tel Aviv. Den ska bli av snart, snart, snart. Det måste den.
Nu till något annat. Comhem. Comfuckingvärdelösahem. Är ni inte kunder hos dem så bli det aldrig. Min bredbandsuppkoppling kommer och går. Hela kvällen igår var jag online en timme, offline nästa. Och så höll det på. När jag ringde stod jag som nummer 45 i telefonkön! Det borde säga något om deras kvalitet. Jag får panik utan fungerande bredband och efter den där helvetesveckan då jag var utan uppkoppling i dagarna fem går jag upp i falsett varje gång det krånglar.
Nu: morgonkaffe och arbete.
*Ni minns kanske att min fina tysk frågade om det heter så.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *