Facebooks ”minnen” påminde mig om att det var exakt ett år sedan som jag tog den där helvetessprutan. Jag har inga som helst vetenskapliga belägg, utan jag talar bara högst personligen av egen erfarenhet. Med det sagt…
Jag blev ju extremt sjuk. I två veckor. Kunde inte ens gå ut med hunden (tack Jenny, för hjälpen). Jag gick till akuten tre gånger under en och samma dag. Kunde inte andas. Hjärtat hoppade ut ur bröstet (faktiskt nästan helt bokstavligen).
Ett år senare känner jag fortfarande av dessa symtom. Jag får andnöd. Hjärtat slår i ”otakt”. Mitt ”ischias-ben” kanske inte längre handlar så mycket om ischias, utan jag misstänker blodproppar. (Nästa veckas läkarbesök får väl avgöra, men å andra sidan är ju läkarna köpta av läkemedelsindustrin, så ”nej, det har aaaaaaabsolut inget med vaccinet att göra”.)
Googla blodproppar och googla unga, friska män med plötsliga hjärtproblem som faller ner och dör, bara så där. Efter vaccinering så klart.
Och det här med smaklökarna.
Som jag har sagt i väldigt många år: enda anledningen till att jag ”bara” är vegetarian och inte vegan, är att jag älskar ost. Speciellt smält sådan. Som i en lasagne. Men nu… Jag skrapar bort den smälta osten. Låter futtigt, men det känns ju HEMSKT att inte känna igen sig själv på en så fundamental (!) nivå. Och chips! I min familj har vi alltid ”firat” med chirre. Men nu… Nej. Jag gillar inte chips längre. Oavsett sort så smakar de alla bara som papper. Så till och med den lilla glädjen togs ifrån mig!
Och varför lät jag mig då vaccineras? För att jag inte blev insläppt på ett karaokehak (!) utan vaccinpass. (Härregu’, hello DDR.)
Jag har alltid gått min egen väg, så jag är väldigt besviken på mig själv för att ha fallit för grupptrycket.
Som sagt: inga vetenskapliga belägg. Vänligen respektera mina högst personliga åsikter som jag baserar på högst personliga erfarenheter.
Och apropå Pfizer… -> https://www.youtube.com/watch?v=mnxlxzxoZx0…
