Vissa nätter är bara jobbiga. Svårt att somna och ju längre tiden går desto mer stressad blir jag och det blir ännu svårare att somna. Naturligtvis blir allt fel dessa nätter; blir törstig, måste snyta mig, måste slå en stråle, inser att lakanet är på väg ner mot golvet, kudden är plötsligt obekväm, hör konstiga ljud, kranen droppar osv osv). Kliver upp och sitter vid datorn ett tag. Sebbe vaknar, tror det är morgon och vill leka men inser som tur är att han är för trött och går och lägger sig igen. Jag följer strax efter. Somnar till slut men vaknar av ett ryck (som på film) av en mardröm om sexuella övergrepp (hemskt: “jag tänder på bryggan”). Sov således max en och en halv timme men sitter på jobbet pigg och alert… Nåja. Det var länge sedan jag hade en sömnlös natt – vilket jag är oerhört tacksam för. Tidigare var nio nätter av tio sömnlösa. Bara det inte börjar om nu (bara tanken på det stressar mig och there we go again..). Jag har inte tagit sömntabletter på ett halvår och har ingen lust att börja igen. Man blir så groggy dagen efter.