När min före detta kärlek hör av sig blir jag yr.
På riktigt. Fysiskt yr.
Och så kan jag inte koncentrera mig på vad det nu var jag höll på med. Noll fokusering.
Nu sitter jag här och snurrar håret mellan fingrarna och stirrar på ingenting och jag vill skrika: ”I miss you. I miss us!”
Men det gör jag inte.
Istället säger jag: ”jag ska dra nu, men vi hörs snart”.
Han svarar ”okej chamud” (sötnos/raring).
När ska det sluta kännas så mycket? Så starkt?
6 reaktioner till “Den känslomässiga baksmällan är evighetslång”
Kommentarer är stängda.
Gammal kärlek kan rosta, men man glömmer väl aldrig?
Nej, glömma vill jag ej. Aldrig. Men det vore lite skönt att.. ja… inte känna så starkt. Detta är väl nackdelen med förhållanden som inte avslutas med drama och bråk ”fuck you you fucking fuck”.
Oh vad jag vet känslan. Men det blir lättare. Tror mej!!!
Jag hör dig, Daniel. Jag tror dig!
Jag har för mig att jag har läst att en djupare relation (vet inte per definition vad det innebär) tar lika lång tid att komma över som ett dödsfall – cirka tre år…
Jag säger bara: ÅH NEEEEEEEEEEEEJ!