Igår kollade jag runt i min inkorg på Qruiser och jag hittade denna lilla konversation från 2008.
Han: vad snygg du var!
Jag: Tack du. Rätt smart också!
Han: vi går från klarhet till klarhet!
Slut på konversationen.
Idag såg jag honom på mitt lokala Konsum. Ha ha ha. Vi smög runt bland grönsakerna och sågs även vid kassorna. Dessvärre såg jag inte vad han handlade, men det var inte mycket.
Ha ha ha.
Jag har bloggat i fem år och detta är mitt sämsta inlägg någonsin, men det är okej då det ju är både lördag och sommartorka i bloggvärlden.
Nåväl. Det regnar och jag ligger proppmätt i soffan och ser deprimerande dokumentärer. God afton.
Nu måste jag kolla om jag fattat det här rätt: Igår kollade du din gamla konversation, och idag såg du personen ifråga?? Bara så där?? Låter som en väldigt tydlig hint om ett eller annat om det var så det gick till… 🙂
Så var det. 🙂
Sånt händer hela tiden. Lite som att jag ser menoror överallt. Livet är fullt av tydliga signaler! Se här: http://kimmilrell.se/2010/04/19/igen-och-igen-och-igen/
Jo.. jag vet att sånt händer – om inte ”hela tiden” så väldigt ofta i alla fall – men det brukar mest vara JAG som tycker att sånt är något att bry sig om.. 🙂 Efter att ha läst dina andra inlägg där om menororna (MEN..jag upptäckte just att det inte finns nånstans att stoppa in ”h:et” i bestämd pluralform av Menorah.. !!!!!! Så skumt!!) så inser jag att du verkar var ÄNNU mer benägen än vad jag är att se tecken överallt!! 🙂 Coolt!!!
Ja, det ser fel ut utan ett H, men vi får acceptera faktum. 🙂