Vi besökte naturligtvis den berömda Operan och glodde på fjorden. Jag har dock fortfarande inte riktigt fattat vad en ”fjord” egentligen är. Lite vatten och lite land runtom. Eller nåt. Big deal.
En hel del tunnelbaneåkande blev det och deras logga ser ut som vår, fast i lite smalare typsnitt (de är ju så hurtiga och smärta).
Här är favoritposen tillbaka. Rakt upp och ned. Ordning och reda.
Det här är väl fint!?
Jag bestämde mig för att bränna av ett smil. Det kommer inte hända igen på ett tag.
Ja, det finns en mysig tunnelbana och ett roligt stämpelsystem.
Vännerna verkar inte lika roade…
I rikemanslandet Norge finns det faktiskt hemlösa! *Chock!*
Mysig butik. Mysigt namn. Vågade inte gå in.
Random city shot samt Oslo Kino.
”Du är hundmänniska, va?”
Kategori: Resor
Oslo: minnesmonument + lustigheter
På tåget till Oslo läste jag av en slump Ruth Maiers dagbok (som jag nyligen köpte på måfå – bara så där) och det visade sig i bokens förord att hon under andra världskriget flydde från nazisterna till Norge. Hon hamnade dock till slut i nazisternas händer och mördades (så långt har jag ännu inte hunnit i den tjocka boken) och på Østre gravlund finns en judisk begravningsplats med ett minnesmonument där namnen på de judar med norsk koppling som mördades under kriget finns inpräntade. Naturligtvis tog vi oss dit och här är bildkavalkaden.
Men först ännu ett lustigt sammanträffande! Ibland blir det som det blir och allt har en liten mening. Ex. satt jag på tåget och av en eller annan anledning, som vi inte måste gå in på här, så skulle jag ”komma ihåg orten Lillestrøm”. När jag sedan satt på tåget tillbaka hem till Stockholm kom jag fram till det parti i boken där Ruth Maier flyr till Norge, och var hamnade hon? I Lillestrøm såklart. När sånt händer känner jag att jag är ”på rätt väg och där jag ska vara i livet”. Mycket fascinerande och härligt men ovanligt.
Min nya favoritpose är att helt sonika stå rakt upp och ned och bara glo.
Läs även andra bloggares åsikter om Ruth Maier, Oslo, Norge
Oslo: pervers park
I Frognerparken ligger Vigelandsanlegget – här finns hundratals mycket perversa statyer av Gustav Vigeland att beskåda. Ja, ni ser ju själva. De värsta vågade jag inte ens fotografera.
Till fotografens försvar måste jag påpeka att bilden ovan skulle bli sån. Ett så kallat klassiskt turistfotografi.
Läs även andra bloggares åsikter om Oslo, Norge, Gustav Vigeland, Frognerparken, Vigelandsanlegget
Oslo: uteliv
Så… första kvällen gick jag och den ene värden ut en sväng. Vi skulle även möta upp hans ”svenske vän” och när han sa svenskens namn hade jag på känn att jag visste vem det var. När vi tog oss till den mixade baren Ett Glas, vem var den förste jag såg om inte just den där före detta stockholmaren som jag trodde det handlade om. Ja, världen är sannerligen liten. Så liten att jag blev lite sur.
Vi stannade ett tag men haket var oerhört hunktomt så efter ett tag gick vi vidare till det legendariska London. Vid det här laget var jag supertrött och jetlaggad så vi stannade inte särskilt länge. Det var ljuvligt att komma ”hem” och krypa ner under täcket i gästrummet. Det var mörkt, svalt och tyst och jag sov bättre än på evigheter.
För övrigt så är det aldrig någon som har sagt att det går att köpa starköl och sprit i de norska matbutikerna! Eftersom norrmännen är så friska och hurtiga så undanhålls vi detta; vi ska inte få för oss att kräva detsamma – istället ska vi se på de dekadenta danskarna. ”Det är sån man blir om spriten får flöda fritt!”
Här följer lite toalettklotter. Ja, männen är lika primitiva i Norge.
Läs även andra bloggares åsikter om Oslo, Norge
Oslo: ankomst och restaurangbesök
Jag stod på centralen och huttrade och plötsligt hörde jag någon ropa mitt namn. Det var min äldsta stockholmsväninna miss Uganda (som i början av december överraskade mig i Gamla stan) som till min enorma förvåning också var ute på vift. Mycket trevligt.
Här ser vi mitt allra första norska fotografi! Kongsvinger! Och en random city shot of Oslo.
Gossarna mötte upp mig på Oslo Sentralstasjon och vi valsade runt ett tag på byn innan vi kom fram till att vi ville äta indiskt. Vi hamnade på Jaipur och låt mig säga att maten var kalasgod och det roligaste av allt var att stället inte var så där indiskt-i-Stockholm-trashigt, utan snarare ganska posht! (Som vanligt ser maten inte alls aptitlig ut på bild.)
Vi åt och vi drack och vi catchade upp och stannade oväntat länge. ”Trevliga gossar det här”, tänkte jag och log och beställde in en ny norsk öl. När vi gick insåg jag att halva reskassan var puts väck – ja, det är dyrt i Norge.
Vi tog tuben till det exklusiva villaområdet och väl framme låg röda mattan utrullad och jag skrattade lite åt gossarnas välfyllda kylskåp (”så där så att det blir mörkt då lampan hamnar bakom alla godsaker”) och inte minst åt deras yoghurt.
På kvällen gick jag och den äldre gossen (dock yngre än jag själv är) ut en kortis. Mer om det i nästa inlägg.
Läs även andra bloggares åsikter om Oslo, Norge