“Vad ska du göra på midsommar”, frågas det till höger och vänster. Låt mig en gång för alla svara att dagen kommer att vara som vilken annan dag som helst. Som vanligt. 1) Arbete 2) Lugn kväll i hemmet.
Har jag någonsin upplevt en “kul” midsommar? Hmm… Ja, en gång. 1997 tror jag det var. Jag var på en rolig fest i en villa långt från stan. Tyvärr bodde där två katter och jag var dödligt allergisk så det hela slutade med att jag, när jag skulle sova, låg och huttrade med huvudet utanför altandörren (och resten av kroppen på vardagsrumsgolvet).
Åh, jag vet inte hur jag ska våga gå ut med Sebbe på midsommarkvällen. Huligangängen kommer ju att samlas på hundängen. Drama drama. Flaskor krossas, misshandel, våldtäkter, bränder, dödsolyckor… Nej, jag är inget fan av midsommar.
Kategori: Drama
Dramatisk vän
Apropå drömmar och apropå Sebbe.
En vän ringde igår – från ett galet nummet jag inte kände igen. Vännens mobil är för tillfället ur funktion och han berättade att han rusat runt på stan och hysteriskt letat efter en telefonautomat (hahaha). Dramat var som följer.
Han hade drömt att han hade varit hundvakt men kanske råkat glömma Sebbe utanför porten, så när han vaknade rusade han runt i lägenheten och letade efter hunden. Ja, han hade till och med börjat gråta! Han sprang ut på gatan men ingen Sebbe syntes till.
Det var då han insåg att han var tvungen att ringa mig och fråga hur det låg till egentligen.
Hahaha.
Stackare.
Jag överreagerar…
…men ändå inte.
Hur som helst. Det var en vidrig dag det här. Den blev dock bättre strax innan jag skulle lämna kontoret.
Som ni förstått är jag en vän av ordning och reda och att leva i limbo är det absolut värsta jag vet. Finns det dåliga nyheter så leverera dem så att jag vet hur landet ligger.
Det bästa med att vara jag är att jag har många fina vänner som orkar lyssna på mitt pladder. I förrgår var det A och Gucci. Idag var det H och min tjusige isravän Ron. En bonus är att samtliga kommer från, så att säga, helt olika utgångslägen, så jag får input från en hel drös olika synvinklar. Tack för det och puss på er.
Nu ska jag försöka ta mig samman och njuta av en ledig ESC-helg. Ska börja med att diska mitt enorma berg och småplocka lite. Därefter ett glas rosé på balkongen och kanske går jag ut en sväng med en vän i afton.
Saknar Y. Ja, det gör jag. Han finns där så fort jag slår upp ögonen (och även i mina drömmar nästan varje natt). Han finns där när jag åker till jobbet (och lyssnar på albanska låten (nedan) och får tårar i ögonen klockan halv sju på morgonen). Han finns där när jag jobbar och tar lunch, kommer hem och slöar i soffan. Han finns där hela hela tiden. På gott och ont. Det är gott men oerhört plågsamt. 2 kilo har jag gått ner sedan jag kom hem. Har ju inte kunnat äta. Hoppas det vänder nu. Fick i mig en hel grönsallad idag. Viktminskningen får dock så klart gärna fortsätta på samma linje.
