Kategori: Samhälle

Morgonens ilskna inlägg

Imorgon ska jag trotsa mitt hälproblem och gå till jobbet så jag slipper folk.
Idag ska jag rikta min ilska mot SL:s personal. Varför är de så ohyfsade och sega?
Både igår och idag har följande “konversation” utspelat sig:
Jag: Hej.
Spärrvakten: –
Jag: *Namn på t-banestation*
Spärrvakten: –
Jag: Tack.
Spärrvakten: –
De tittar inte ens upp. Jag hade kunnat vara drottning Silvia utan att de hade märkt det. VARFÖR kan de inte vara lite TREVLIGA? Jag kräver inte att de ska önska sina kunder en trevlig dag men de kan väl åtminstone TITTA på en i en halv sekund och kanske, kanske till och med säga “hej” tillbaka.
Jag orkar inte ens tänka på att fastän jag igår tömde papperskorgen på pantburkar så låg där idag tre nya. Jag orkar inte för då exploderar jag på riktigt.

Lite ilska så här på morgonkvisten

Jag vill bara säga att den där färgburken som jag skrev om för elva dagar sedan fortfarande ligger kvar. En skamfläck är vad den är. Och en symbol för människans dumhet. Dessutom är det någon som inte gör sitt jobb. Jag menar, någon måste ju ha som arbetsuppgift att se till att gatorna i Sthlms city är fina och rena?!
Jag hat-hat-hatar folk som inte gör sitt jobb. Och inkompetenta som inte inser sina begränsningar. Och nepotism.
Nästa inlägg blir kanske gladare.

Sluta

Trots att jag både har hemligt nummer och är med i NIX-registret fortsätter de idiotiska försäljarna ringa och trakassera mig.
Som igår kväll. Strax före nio kom jag in efter långpromenad i kylan och jag såg fram emot en lugn stund i hemmet. Då ringde den jobbigaste telefonförsäljaren jag någonsin stött på. Jag hörde på hennes röst att hon var en sådan där person som slänger skräp på marken. Som inte sopsorterar någonting – inte ens papper. Det lät nästan som hon smaskade på ett tuggummi och jag kände (överraskande) föraktet växa inom mig.
Jag sa frasen “jag är inte intresserad” säkert 15 gånger. Men det hjälpte inte. Subban, som sålde ett “intellektuellt magasin” sa saker som;
* Så du vill inte bli allmänbildad?
* Så du vill inte lära dig nya saker?
* Fattar inte du vilket fantastiskt erbjudande jag kommer med?
Det som fick henne att slutligen inse att hoppet var ute var när hon frågade; “Har du inte tänkt på julklappar?”
Jag svarade: “Nej, jag firar inte jul”.
Efter det lade vi på.