Jag ser på Dokument inifrån (på älskade webb-tv) om människor som har svårt att få ihop “livspusslet” och först tänker jag (som den empatiske man jag är) “men åh, stackare, du hinner ju inte med”, men när jag börjar tänka på det hela blir jag bara irriterad.
1. Du kan inte jobba 20 timmar per dygn + umgås 8 timmar med dina barn. Det funkar helt enkelt inte och då måste du välja.
(Viktig parentes: att samhället är så skitigt som det är idag beror så klart på att människor jobbar för mycket och tar hand om sina glin på tok för lite=de blir huliganer).
2. Förmodligen ställs det för höga krav på människor, och de borde jobba mindre och ägna mer tid åt privatlivet, men, hur många jobbar inte för att de vill tjäna feta pengar? Lösning: dela ditt jobb med någon så kan du både ha ett “viktigt” jobb plus ha familj, men då får du även sänka din lön med hälften (och det vill du förmodligen inte då allt i detta samhälle handlar om cash).
För drygt tre år sen brände jag ut mig (inte så mycket på grund av jobbet som på grund av livet i allmänhet.. men ändå – jag klarar helt enkelt inte av stress) och jag har ett mycket oviktigt jobb (okej, tre just nu) men jag har klara regler eftersom jag går under om jag inte får slappa i ensamhet hemma hela kvällarna. Arbete åtta timmar per dag och därefter är jag l-e-d-i-g. Vissa kvällar jobbar jag dock en timme hemifrån (men det får jag extra betalt för). Jag fattar inte varför någon ens försöker orka mer, då mitt heltidsjobb och mina frilansuppdrag tar så pass mycket tid, och därtill har jag (bara) en hund och ett privatliv att ha hand om. Mer än så kan man knappast begära av en människa.
Så vill du ha ett jobb som ger dig miljarder – då kan du kanske inte skaffa familj och barn och hund och trädgård. Acceptera det.
Lyssna och lär.
Kategori: Samhälle
Jag har ett eget bröllop att bekosta
Hur himla absurt är det inte med detta kungliga bröllop?
Om vi bortser från det absurda med att ha ett kungahus och fokuserar på det sjuka med finansieringen av själva bröllopet som komma skall…
Hallå.
Här har vi några välbärgade slynglar som i dessa värdelösa tider har mage att be om mer cash. Det är ju skamligt. Allvarligt talat; hur har kungen mage?
Folk blir arbetslösa.
Folk har inte mat på bordet.
Och dessa rika tölpar ber om mer pengar, än vi redan ger dem, till ett fucking bröllop.
Som nån sa i Agenda: de får väl dra in på annat eller spara som alla andra.
Du sa det, syster.
Herregud. Låt oss alla komma till 2009.
Pengarna rullar in
Bildbevis.
Låt mig återknyta till mitt tidigare inlägg om att jag sätter fart på Sveriges ekonomi. Nu börjar vi se resultat! Y, som tyckte knäckebröd var något väldigt otrevligt, meddelade idag att han börjat tycka om det. Och nu sprider det sig som ringar på vattnet bland hans vänner och bekanta. Wasa har mig att tacka för att de slipper sänka löner (och slopa bonusprogram).
Se. Jag är en PR-maskin. Många bäckar små…
Jag får Sveriges ekonomi att åter blomstra
Kungaparet ska ju “göra PR för Sverige” men jag kan meddela att jag, som det vandrande FN jag är, har noterat att oroväckande få av mina utländska kontakter vet om att vi överhuvudtaget har en kung (och de är så klart alltid smarta och bildade eftersom de umgås med mig).
Jag gör förmodligen ett mycket bättre jobb på att marknadsföra det “svenska”, än någon tradig kung eller drottning.
Detta hann jag med att kränga på blott fem dagar:
Jag introducerade den storslagna svenska schlagern för Y. Nu bönar och ber han om att jag ska sända honom fler fina mellodängor.
Chips! Svenska lantchips är godast i världen! Min bror köper alltid chips och lösgodis det första han gör när han besöker Sverige. Även Y älskade dem. Så pass att han hade tagit med sig ett par påsar om inte resväskan redan varit överfull.
Dalahästen! Jajamensan. Även den krängde jag så det stod härliga till.
Mjukost på tub! Något helt nytt för Y. Han är nu ett stort fan.
Y sa: kanske kan jag äta lite McDonalds innan vi åker hem? Jag svarade: varför inte testa något mycket svenskt istället, och köpte honom en tunnbrödsrulle. Han åt den med god aptit och tyckte den var god “men vad tokigt att blanda potatis och bröd”.
Tack vare min väninna Gucci, som skickade med tre paket KEX-choklad (svenskt?), köpte Y många, många förpackningar de kommande dagarna.
Svensk sprit! Ja, det såg jag till att Y fann på Systembolaget (”what a crazy store!”).
TRE KRONOR! Tack vare frågan “varför är det tre kronor på så många t-shirts i souvenirbutiken?” fick jag chansen att promota både det svenska hockeylaget och kungahuset (fatta!).
Och ja! Nu vet Y att vi har en Kronprinsessa vid namn Victoria som kanske förlovar sig eller nåt idag. “It must be much more fun to be Madeleine”. Jag håller med.
Semla! Y fick en semla och han älskade den. Han sitter just i detta nu och drömmer om nästa gång han får sätta tänderna i en.
Sill och potatis och köttbullar på svennerestaurangen Pelikan (”detta är min favoritrestaurang until further notice”).
Svenska produkter som används vid älskog. Japp! Mycket bättre än de han var van vid.
Vasamuseet fick honom att intressera sig för svensk historia.
Hur håller vi värmen? Den frågan besvarade gladeligen (och fruktansvärt uttömmande och för mig uttråkande) min vän Hundvakten. Nu vet Y allt om hur vårt värme- och vattensystem är uppbyggt. För mig gick det så klart in genom ena örat och ut genom det andra.
Svensk film! Ja, Fucking Åmål såg vi och han älskade den. Nu kommer svensk filmindustri att få sig ett rejält uppsving.
Dessutom har jag marknadsfört bokstäverna Å, Ä och Ö. Han klarade redan efter tre dagar att skilja på A, Å och Ä. Han var mycket stolt. Stort tack till våra norska och danska vänner vars Æ var till stor hjälp när det gällde att få rätsida på Ä.
Se där. Ingen dålig lista! Y kommer naturligtvis sprida detta bland sina vänner och bekanta som kommer handla svenska varor både online och när de turistar i landet (resebranchen har mig att tacka för detta) och vips är finanskrisen ett minne blott.
Jag förtjänar apanage!
Poliser och droger
Landets poliser gör det inte lätt för sig.
Att de, angående rasistdramat, sitter i TV och säger att man kan säga tokiga saker när man “känner sig pressad” får en ju att dra lite på smilbanden. Några huliganer kastar sten och de stora starka poliserna känner sig så “pressade” att de inte kan uppföra sig som folk.
Nej, min syn på den svenska polisen det svenska samhället förändrades för alltid den där gången då de tog mig till stationen, gjorde narr av mig, och påstod att jag knarkade.
Extra mysigt var det att bli kallad till “samtal för unga med drogproblem” innan blodprovet ens kommit tillbaka (negativt så klart).
Andra om polisen, droger