Det är sånt där dramatiskt som står i tidningarna idag som händer utan att någon tar tag i problemet. Sedan kommer den stackarn att gå in i väggen tjugo år senare och äta antidepressiva som först gör honom fruktansvärt trött, tar död på sexdriften, ger honom svettningar och ångest tills pillren tillsammans med terapi förhoppningsvis hjälper honom till en nystart (egen erfarenhet…). Stäng av mobbarna. Låt dem gå om en klass eller vad som helst. Det blundas för problemen och allt ansvar läggs på den som ligger ner, den utstötte, den som har noll självkänsla och som ligger och vill ta livet av sig om nätterna. Jag vill hjälpa alla mobbade barn. Hur ska jag gå till väga?
Kategori: Politik
Bara i Sverige
Bara i Sverige får man köa i över en halvtimme för att lösa ut en check. Blev trevligt bemött åtminstone, trots att hon bara ville åt mina pengar.
Gud vad jag är trött på pretentiösa människor. Tänk om alla bara kunde slappna av och enjoy the moment.
Och varför säger man “ja” när man i själva verket menar “nej”. Ödsla inte min tid, tack!
Bra sak: när jag kom hem låg två rykande färska biljetter till förhandsvisningen av Brokeback Mountain på hallgolvet. De måste ha gillat vad jag skrev.
Rep. för.
Så där ja. Nu är jag medlem i Republikanska Föreningen. Se här.
Kungen
Words don’t come easy
Igår satt jag på tunnelbanan och såg alla dessa stressade själar i ögonen. Vilken konstig värld. Man köper och köper och skaffar makt och pengar och prylar och inte blir man lyckligare för det. Så många människor blir ändå bara till tomma skal som vet varken ut eller in. Om man bara kunde finna harmoni. Tänk så bra allt skulle kunna vara egentligen.
Apropå mitt utträde ur Svenska kyrkan. Även om pastorn i fråga nu är pingstpastor så vill jag på intet sätt ha något med något kristet samfund att göra och jag tänker inte betala kyrkoskatt för att få gifta mig på någon kyrktrappa.
Alla dessa fundamentalister som tar patent på allt driver mig till vansinne. “Gud sa till mig att bla bla bla”. Men tänk om han sa något helt annat till mig!?
Jag börjar betvivla att en människa som vill “bota” kärlek någonsin själv upplevt riktig sådan. För hur skulle man då någonsin ens få för sig att vilja bli av med det, att “bota” bort det?
Här är vi, som klumpar av celler vandrandes runt på denna planet och finner man någon man trivs med så vad spelar det för roll hur kromosomer och annat ser ut? My God.