Kategori: Politik
Låt stå
Fixeringen vid “ursprung”
Jag kommer (tack vare ett av mina arbeten) i kontakt med många… låt oss säga “kontaktannonser”. Jag har hakat upp mig lite på fixeringen vid det som var. “Jag är en kvinna som ursprungligen kommer från Västra Götaland och nu bor i Småland.”
Men… vem bryr sig? Okej, om en kom från Australien och nu bodde i Norge (som om det skulle hända). Men.. nej, jag förstår det inte. Skulle en annan människa inte kontakta denna kvinna om hon inte var från Västra Götaland? Eller är det Småland som inte är riktigt “okej”? Ja, jag undrar.
Folk talar på tok för mycket om det som var.
Det som var är passé och har ingen betydelse.
Det enda väsentliga är det som är i just detta nu.
Och som jag alltid säger; morgondagen är en myt.
Detta var fredagens djupa tanke. Kanske kommer det fler… Fredagar är ju som bekant värdelösa bloggdagar. Ingen skriver och ingen läser. Hittills bara 82 läsare. Ibland tror jag att jag inte behövs längre.
(Det går över på måndag.)
Språktankar
Y tycker att det svenska språket är “vackert men mystiskt”.
Ja, det är nog svårt att förstå varför ä ibland uttalas som e och tvärtom*. Jag förstår det ju inte riktigt själv.
När han skriver till mig så blandar han gärna in de svenska ord han har lärt sig. Då skriver han stolt med versaler.
Mitt nya hebreiska favoritord är kamuvan (självklart).
Ett annat är diskotekim (diskotek i plural).
Ett tredje är ketzev (rytm).
Språk är kul. Språk är bäst.
*Exempel: ägg. Vi uttalar det på samma sätt som på engelska, men envisas med att stava det med ett konstigt ä.
Det finns bara 24 timmar per dygn – acceptera
Jag ser på Dokument inifrån (på älskade webb-tv) om människor som har svårt att få ihop “livspusslet” och först tänker jag (som den empatiske man jag är) “men åh, stackare, du hinner ju inte med”, men när jag börjar tänka på det hela blir jag bara irriterad.
1. Du kan inte jobba 20 timmar per dygn + umgås 8 timmar med dina barn. Det funkar helt enkelt inte och då måste du välja.
(Viktig parentes: att samhället är så skitigt som det är idag beror så klart på att människor jobbar för mycket och tar hand om sina glin på tok för lite=de blir huliganer).
2. Förmodligen ställs det för höga krav på människor, och de borde jobba mindre och ägna mer tid åt privatlivet, men, hur många jobbar inte för att de vill tjäna feta pengar? Lösning: dela ditt jobb med någon så kan du både ha ett “viktigt” jobb plus ha familj, men då får du även sänka din lön med hälften (och det vill du förmodligen inte då allt i detta samhälle handlar om cash).
För drygt tre år sen brände jag ut mig (inte så mycket på grund av jobbet som på grund av livet i allmänhet.. men ändå – jag klarar helt enkelt inte av stress) och jag har ett mycket oviktigt jobb (okej, tre just nu) men jag har klara regler eftersom jag går under om jag inte får slappa i ensamhet hemma hela kvällarna. Arbete åtta timmar per dag och därefter är jag l-e-d-i-g. Vissa kvällar jobbar jag dock en timme hemifrån (men det får jag extra betalt för). Jag fattar inte varför någon ens försöker orka mer, då mitt heltidsjobb och mina frilansuppdrag tar så pass mycket tid, och därtill har jag (bara) en hund och ett privatliv att ha hand om. Mer än så kan man knappast begära av en människa.
Så vill du ha ett jobb som ger dig miljarder – då kan du kanske inte skaffa familj och barn och hund och trädgård. Acceptera det.
Lyssna och lär.