Brunt

Hade ni inte kört så jävla mycket bil så hade den här gatan inte sett så här deprimerande ut. Nej, den hade varit snötäckt och vacker. Inte undra på att vi gillar att supa och ta livet av oss när allt är så fruktansvärt fult!

Trevlig kvinna med barnvagn!

Sätt er ner så ska ni få höra!
Jag gick på hemgatan och mot mig kom en kvinna med barnvagn. Hon log ”signalerande” (jag hade musik i öronen) och stannade och jag förstod snart att hon stannat för att jag skulle hinna passera och inte behöva kliva ner i lerpölen som bredde ut sig intill trottoaren.
Tänk! En vanlig trevlig medborgare tänker på en annan! Jag blir kär i såna människor.
Log mitt vackraste leende, ty det är så man gör – är trevlig mot de trevliga. Resten ignorerar vi.
Uppdatering! Sedan hände det grejer. Jag uppdaterar med hjälp av min Facebookstatus.
kim facebook
kim facebook

Anatomi

Min nyvaccinerade kollega frågade om jag tagit den magiska sprutan. ”Nej”, svarade jag, ”jag får ju inte göra det än”. Själv gjorde hon det igår; hon ”tillhör ju riskgruppen”. Hon är ju så ung!
Nog om det.
Eftersom jag satt och väntade på ett läkaren som jag träffade förra veckan skulle ringa pratade vi vidare om läkare och vården i allmänhet.
”De känns så ointresserade”, klagade jag och hon tipsade mig om en mycket bra, nyöppnad vårdcentral. ”Där får man kaffe och de kommer ihåg vad man heter!”
Jag lyssnade och antecknade.
”Men låt mig berätta vad som hände mig för några år sedan”, sa kollegan plötsligt rappt.
”Jag hade ont i magen och låg på en brits på Södersjukhuset och läkaren började rita på min mage medan han förklarade att jag skulle opereras för blindtarmen. Snart klev en annan läkare in i rummet. Han ruskade på huvudet och tittade på sin kollega och sa: ”Men hör du, blindtarmen sitter på andra sidan…” Ja, sådan är vården i landet vårt år 2009.”
Ja, jag säger då det.