TRYGG och ÄLSKAD på SÖS

”Vaknade” efter en sömnlös natt vid 04:20.
Väckte D och p.g.a. hemsk huvudvärk åkte vi till akuten på Södersjukhuset dit vi kom 06:40. Kom in till en läkare direkt.
De kollade blodtryck (högt), reflexer, syn, känsel och blod.

Underbara D var med mig hela tiden. Han höll mig i handen, kramade mig, talade med personalen, ringde och sjukskrev mig, ringde R:s telefonsvarare för att han inte skulle vara orolig och när vi väntade i korridoren på provsvar, satt han och klappade mig, på en pall bredvid britsen.

Kände mig TRYGG och ÄLSKAD. Alla såg vår kärlek.
Läkarna tog även D i hand, vi var som vilket par som helst.
När de frågade: ”Bor ni ihop?” hörde jag D svara: ”Ja”.

Och han ställde frågor (jag var groggy) och D började gråta ett par gånger och jag också. Vi förstod hur mycket vi betyder för varandra.

Jag sa: ”Jag älskar dig” och D svarade: ”Och jag älskar dig”.

Jag blev hjärnröntgad också, vilket var obehagligt och gav mig dödsångest. De tog också ett ryggmärgsprov. Och D var med mig hela tiden (utom inne på röntgen). Hursomhelst.

De hittade ingen tumör, ingen hjärnblödning, fler provsvar kommer i veckan (om de hittar något).

Ska kontakta vårdcentralen för att se hur vi kan gå vidare.

De trodde att värken kan bero på det höga blodtrycket eller helt enkelt vara spänningshuvudvärk. Fick recept på citodon.

D började gråta när vi var på väg därifrån, ”allt bara släppte”.

Jag kysste honom mitt på övergångsstället vid Ringen, mitt emot grillen.

Hämtade ut pillren, köpte mat, hyrde dvd, gick hem.

Pratade med mamma. Och jag sa: ”Jag har just träffat D som jag sökt i 30 år, det var han som tog med mig till sjukhuset.” Och min mor sa bara: ”Jaha. Var försiktig med huvudet nu bara.”
Det sårade mig fruktansvärt.

Hade en underbar hemmakväll.
Jag älskar D.

Ihop officiellt

Huvudvärk. Sjukskrev mig.
Åkte med D till Kallhäll. När vi kom dit, till hans mysiga etta, dammsög vi och skurade golven och vädrade. Han har ju katt.
Tog allergipiller + använde pipan flitigt. Jag klarade mig utmärkt!!

Vi gick och träffade D:s mor och syster och jag kände sådan kärlek för D!!

Väldigt fin hemmakväll då vi bl.a. låg i soffan och jag sa att jag tagit bort ”singel” från min Qx-sida (där vi träffades). D sa att vi kanske snart kunde uppdatera våra sidor ytterligare.
Jag sa: ”Då gör vi det nu, slå på datorn.”
D svarade: ”Jag älskar att du är så spontan.”
Så nu står det ”har partner” på våra sidor på Qx!

Vi är inte naiva, har vi kommit fram till, bara romantiska.

Varför vänta?

Perfekt?

Lämnade D i sängen i morse när jag åkte till jobbet.
Han var så söt. Han har allt jag har sökt i en kille. Han är snygg (mörkhårig, brunögd), har en härlig kropp (hela), han är smart, han är rolig, han kan tala känslor, han är väldigt fysisk, han pussar på mig offentligt (ingen smygis), han är bra i sängen, han är dessutom polack!
Jag säger: åh!

Ringde honom från jobbet flera gånger men han svarade inte och genast blev jag orolig.

När jag kom hem mötte han mig i hallen och vi hånglade.

Hångel under ett paraply

På morgonen hade vi sex igen, sedan klev vi upp och åt frukost för Svebo-mannen (sa aldrig sitt namn) kom 12:00 och bytte hela vattenlåset i köket, som rostat sönder efter 50 år.

Sedan hade vi sex igen i flera timmar.
Varje gång jag var nära-nära att explodera fick jag en fruktansvärd huvudvärk i bakhuvudet. Spänningshuvudvärk? Sömnbrist?

Slutligen klev vi upp och badade. Sedan gick vi och handlade på Ica Globen. Det regnade och var sex (!) grader.
Vi hånglade lite under paraplyet. D är SÅ underbar.

Vi gick hem och lagade mat: cous-cous, sås, sallad. ostschnitzlar.

Såg Desperate Housewives, hånglade, småsexade och försökte sova.

Varför kan vi inte sova?

Vi har skrattat, haft sex, skrattat, haft sex hela tiden.

Mina taskiga erfarenheter gör ju att jag, trots allt, är så rädd för att bli sårad. Har så svårt att ge mig hän och lita på någon.
Rädd att D plötsligt ska dra sig undan, inte besvara mina samtal eller SMS eller mail.
Berättade för honom om de två konstigaste jag mött: Reza och Gbg-Peter.
D kramade mig.