Jag har en date i april. Om ni undrar varför jag, som är både stilig, smart, kul och ett schysst pök, inte ska träffa någon tidigare än så så kan jag avslöja att jag inte har tid med män.
Nej, MELODIFESTIVALEN börjar på lördag och då går jag in i BUBBLAN och där stannar jag kvar i en dryg månad. Därefter måste jag vila upp mig och hinna ta in alla intryck och smälta alla skandaler och chocker och försöka komma över folkets dåliga smak.
Därefter kan jag dejta.
Men bara i en månad eftersom jag därefter ska in i en ännu större bubbla: EUROVISIONBUBBLAN.
Och därefter, mina vänner, är det sommar!
Ja, det är plusgrader en plusgrad i Stockholm idag. Det närmar sig!
Kategori: Melodifestivalen
Älskade Kikki
Dansken berättade att Kikki Danielsson håller på att skriva en självbiografi (hon är hans största idol, efter Linda Bengtzing). Vi tänkte att vi hoppas att boken kommer med en cd-skiva med sound effects. Vi kom fram till att det i såna fall skulle finnas bl.a. följande ljud:
*The Schlager Bell (hörs precis innan refrängen i Idag och imorgon). Detta ljud bör spelas upp vid extra viktiga stycken i boken.
*Ljudet av ett glas som fylls upp. Denna sound effect hörs när Kikki berättar om de svåra åren.
*Smaskljud ska höras när Kikki tar upp alla absurda matrelaterade löpsedlar och artiklar. Det vore väl nåt?!
Våren ger mig så djupa tankar
Smygreklam.
Idag ska vi tala språk.
Det är något som irriterar mig och igår började jag återigen att tänka på det då jag kastade mig över de engelska versionerna av Shirley Clamps Min kärlek och Att älska dig, då de släpptes på hennes nya För den som älskar… En samling. Jag älskar alltid att höra samma låt på olika språk även om det oftast blir platt, känslolöst och mest tomt pladder.
I Melodifestivalens regler borde det finnas en aggressiv lag som säger att vinnarlåten ska framföras på samma språk i ESC som i MF. Att den kan översättas (till trist engelska) är ett hån mot allt och alla.
Hade Shirley vunnit med Att älska dig hade ju låten fått heta Miracle (vilket i sammanhanget låter som America – vilket inte är okej) (a miracle sjunger hon alltså). Den svenska versionen har en fantastiskt vacker text – ja, texten gör låten – medan den engelska är riktigt klyschig och tråkig. Ett hån hade det varit att höra den i ESC.
Min kärlek funkar bättre. Här och där mer eller mindre rak översättning som faktiskt passar fint ihop med melodin och ja… jag gillar den. Däremot är stora delar av (de viktiga) körpartierna bortplockade. Det märks mest i slutet där kören ju i originalet vrålar “min-kärlek-min-kärlek”. I den engelska versionen är det helt tyst. Titeln My Love Light funkar dock inte. Det låter som om Shirley gastar “my love life”. Not good.
Måste även nämna Lena Philipssons superba Det gör ont. It Hurts fick den heta i Istanbul, och det är ju en rak översättning, men hur låter det egentligen? Hur ligger “it hurts” i munnen jämfört med “det gör ont”? Inte bra va? Not good at all.
Carolas Evighet fungerade bra som Invincible, men det beror säkert på att den engelska versionen ju faktiskt var originalet. “Invincible” känns skönare i käften än hackiga “evighet”.
För övrigt kan jag avslöja att varje gång jag skickat både svenska och engelska versioner till Y så har han snart raderat de engelska. “Det är mer känsla i de svenska”, säger han vist, “även om jag – ännu inte – förstår så mycket av dem”.
Okej då, en MF-sammanfattning
Så, min favorit vann inte men jag är mer än nöjd. Malena Ernmans La Voix är trots allt den näst mest spelade MF 2009-låten i mitt hem.
Velvet (79 spelningar)
Malena Ernman (74)
Caroline af Ugglas (72)
Alcazar (54)
Sarah Dawn Finer (52)
Deltävlingarna var mer spännande än tidigare år. Duellerna är väldigt bra TV men jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem eftersom bra låtar ställs mot varandra och en riskerar att hamna i papperskorgen om den ställs mot en annan riktigt bra dänga i Andra Chansen. Deltävlingarna var för övrigt av varierande kvalitet i år – vissa var fullmatade med väldigt bra låtar medan andra (den tredje!) var rätt värdelös.
Finalen var äntligen spännande igen, då ingen given vinnare fanns (även om jag redan den fjärde mars skrev: “La Voix vinner för övrigt Melodifestivalen i år. Så är det. Acceptera”).
Den internationella juryn var en fet flopp och jag kan bara inte gilla Marija Serifovic – som delade ut nämnda jurys röster i finalen – eftersom hon skulle kunna göra så mycket för sina landsmän om hon kom ut som homo. Någon måste bära fanan.
Jurygrupperna förresten – vilka puckon. Hur, huuur, kan de rösta fram Måns till vinnare? Är de helt inkompetenta? Ja, tydligen. “Åh, det gick ju så bra med samma låt förra året så vi testar igen”. Mhmm. Skärpning.
Kul att det gick så bra för Caroline af Ugglas. Äntligen! Kul att plojbidragen åkte ut på löpande band. Härligt att Lili & Susie fick en ny hit. Synd att BWO inte fattade att folk är lite trötta på dem i MF-sammanhang. Underbart att Amy floppade. Skönt att Shirley fick sin revansch i den fantastiska sketchen i lördags.
Och Petra Mede var underbar som programledare!
Jag såg inte finalen på plats i år. Det är nästan roligare att se den hemma, så man har koll på vad som händer. I år spontanbjöd jag över några vänner (läs: öppen inbjudan på Facebook) och min man var med via länk. En mycket bra kväll helt enkelt. Nu ser vi fram emot Moskva!
Enligt min mobiltelefon sms-röstade jag två gånger på Caroline, en gång på Alcazar, en gång på Sofia samt en gång på Sarah.
Och så ringde jag på Caroline en gång också…