Hälsningar från Jerusalem


Fy tusan. Det coolaste jag varit med om, tror jag. Gamla Jerusalem är… något man inte riktigt kan beskriva.
Vilken atmosfär. Så långt hemifrån man kan komma. Och vi åt den godaste maten någonsin, på en liten blygsam sylta. Alla borde resa till Jerusalem. Men det är i Tel Aviv vi vill bo.
Idag har jag vandrat längs Via Dolorosa. Jag har rört klagomuren. Jag har besökt det enorma förintelsemuseet (vilket alla borde göra) och jag har blivit kramad av min man i en park som doftade av rosor, utanför Knesset.
Underbart. Så pass att jag blev tårögd och sa: förlåt men jag är så känslig på söndagar.
Nu slumrar Y i soffan, framför nåt humorprogram. Jag sitter på balkongen och dricker det godaste vinet jag någonsin smakat (Dalton).
Shalom.

De sma sakerna i livet

Som ni vet uppskattar jag det “lilla” i livet eftersom det, nar det val galler, ar det som raknas.
Kom just pa en san dar kul sak. Igar nar vi var ute och at tapas skulle vi efter den valdigt sliskiga middagen tvatta handerna och det var en san dar kran dar man maste halla in en knapp for att vattnet ska rinna. Da sa Y: Okey, wash your hands and I’ll keep pressing the button.
Jag svarade: This is love.
Han skrattade och kysste mig. Jag tvattade navarna sa det stod harliga till.

Livet ar… en drom

Efter den harliga tapasmiddagen igar kvall gick vi hem och sag ett avsnitt av Sex and the City. Drack en whisky pa balkongen. Solen hade sedan lange gatt ner och stadens sus och dus ekade mellan fasaderna. Vackert vackert. Som en drom.
Vi promenerade till en homobar i narheten, for att dricka valdigt stark gin & tonic. Min arm invirad i plastfolie pga tatueringen – valdigt fashion da det i gatlyktornas sken sag ut som att jag bar varldens fetaste silverarmband. Traffade min van Ron som var en solstrale som vanligt. Hangde pa uteserveringen och filosoferade lite. Kom fram till att det inte alls ar sa galet att vi ar tillsammans trots avstandet. Jag menar, ar ut och ar in gar man runt och letar efter nagon. Nya motesplatser oppnas men det ar alltid samma manniskor overallt. Nar man val moter nagon spelar omstandigheterna inte sa stor roll.
Ah, och sa motte vi Y:s ex. Som tydligen fragade vem jag var. “Min svenska pojkvan”, svarade Y. Det kandes gott… Och bekraftande.
Nu sitter jag i herrunderbyxor och kanner vinden over min kropp. Fonstren ar oppna och faglarna vasnas. Y ar hos sina barn och jag vantar pa att en van ska vakna sa att vi kan ta en promenad.
Jag kanner mig lite… tagen av Y (psykiskt nu, okej). Han ar sa bra mot mig och jag ar inte van vid att karlar ar bra och omtanksamma. Det har funnits sa manga as i mitt liv. Allt kanns bra och naturligt och bara att ta en cykeltur ar KUL. Forresten sa cyklade vi till ett stalle jag besokte sista kvallen jag var har forra gangen. Det kandes sa absurt. Hade nagon sagt att jag nasta gang (bara ett halvar senare dessutom) skulle besoka platsen pa cykel och med karlek hade jag skrattat valdigt hogt. Nu vet vi att allt vi onskar i livet kan finnas bakom hornet. Vi maste bara vaga.
Note to self:
אלד
Jag kanner mig valdigt fri och levande just nu. Darfor lyssnar vi nu pa en lat som ar valdigt NU (Y har for ovrigt just lart sig skillnaden mellan “nu” och “ny”). Sarit Hadad “Hofshia” (fri) חופשייה.