Kategori: Sebbe

Idag har Sebbe varit full av energi. Jag har aldrig sett honom så här speedad. Det började redan i morse; han sprang ut i snön och det brukar han inte göra på morgonen. Han är nämligen inte särskilt pigg på att kliva upp i ottan.
På eftermiddagspromenaden var det samma fulla fart på hårbollen och vi fick ta en extra lång skogspromenad längs elljusspåret för att herrn skulle bli av med sitt spring i benen.
Nu ligger han i mitt knä och gnager på en så kallad bitis. Mycket nöjd med tillvaron verkar han vara. Han ska alltid ha någon kroppsdel i kontakt med min. Om han inte hoppar upp och lägger hela sin ståtliga hundlekamen i mitt knä är det åtminstone framtassarna som ska ligga i mitt knä, på mina lår, armar eller fötter.
Jag tror Sebbe var en smula pilsk idag. När vi var ute nosade han mer än någonsin och när han fick syn på en het hund på avstånd gnydde och drog han. Till och med ett litet skall bjöd han på. Det lät som han sa; “Hej puma! Här är jag. Se mig!” Dessvärre var puman på tok för långt bort för att notera herr Sebbe. När han nosade i snön där andra hundar urinerat nosade han på ett sätt som fick mig att ofrivilligt tänka på en kåt människa som sniffar på någons underkläder. Så där jättepassionerat med slutna ögon. Det var en mindre trevlig syn.

Jag lovade fota den småekivoka presenten jag fick av Hundvakten men jag hann dessvärre inte. Sebbe tog en tupplur i vardagsrummet medan jag satt i köket. Jag hörde honom vakna och knapra på något – ett ben antog jag – och när jag gick ut i vardagsrummet såg jag presenten ligga i tusen bitar i soffan. Sebbe hade alltså hoppat upp på bordet (vilket han vet är strängt förbjudet) och tagit min fina gåva.
Detta var det tredje buset på en vecka (mackan + sojakorven, ni minns) och jag har fullt ståhej med denne trotsige ettåring.

Det har upplevts drama där hemma – vofsing pofsing har varit olydig. Först hoppade Sebbe upp och tog min smörgås (vilket inte hade hänt sedan han var bebisvalp) och jag blev mycket upprörd så klart. Ett par dagar senare hände det igen – kvick som få snodde Sebbe åt sig en sojakorv från min tallrik! Inte nog med att jag av förklarliga skäl blev arg; jag var dessutom otroligt hungrig och hade inte mycket mat hemma. Blev således ännu argare. Jag slet ut sojakorven ut Sebbes glupska trut och så fick han sitta och skämmas, ensam i köket. Synden straffar sig dock. Vad han inte hade räknat med var att jag hade extra extra stark senap på korven och med tanke på Sebbes miner och myckna vattendrickande efteråt lär han inte sno min mat på ett bra tag.
När han fick komma ut ur köket igen såg han bedrövad ut. Till slut vågade han sig fram till mig i soffan, började nosa, gosa och slicka på mitt öra. Sedan blev vi vänner igen.