Kategori: Djur och deras rättigheter

00:49

Jag övervägde att gå ut ikväll men alla bangade. En efter en droppade de av. Dessutom gjorde Sebbe klart för mig att han ville att jag skulle stanna hemma. Han är så söt när han till exempel gnager på någon av sina saker och hoppar upp i mitt knä och lägger sig över mina ben – som för att vara nära. Eller ha koll på var jag är någonstans. Är jag vid datorn i vardagsrummet ligger han på en kudde i fönstret precis bredvid. Är jag vid laptopen i köket ligger han på stolen intill och är jag i badrummet ligger han på toamattan. Att ha hund innebär inte bara en massa ansvar – man känner sig oerhört betydelsefull också. Och för någon som jag är det en svindlande känsla. Jag har alltid känt mig oviktig och i skuggan. Terapi på hög nivå.

Det raraste han gör är kanske när han hoppar upp i sängen och krafsar vid min axel. Det betyder att han vill lägga sig under täcket. På morgnarna krafsar han på samma sätt – men då låter han också. Och då vill han att jag ska vakna så vi kan gå ut.
Idag fyller Sebbe 10 månader. Hurra! Kasper (som jag hade i en vecka innan jag fick Sebbe, jag var dock allergisk mot Kasper, för er nytillkomna läsare) också – de är födda samma dag. Hur kul är inte det!?
Jag har alltid velat ha hund och ibland har jag låtsats (!) att jag haft en. Trodde alltid att det var en tös jag skulle ha och namnet var givet; Garbo. Kasper hette redan Kasper när jag fick honom och så fick det bli. Sedan kom Sebbe och han skulle egentligen hetat Clifford men när jag satt med honom i knät på väg hem insåg jag att han inte var någon Cliff. Han var en Sebbe. Inte efter mitt ex-ex-ex-ex Sebastian utan efter Army Of Lovers-låten Sebastien. Så det så.
Godnatt.

Ta en morot istället

Jag blir så ledsen. Meat is murder. Kor och hundar och fiskar och fåglar och kameler och får och loppor och flugor och katter och sebror och giraffer och lejon och apor och valar och sälar och skalbaggar och vandrande pinnar och marsvin och kaniner och grisar och vildsvin och delfiner och fjärilar och alla andra. Alla är de rara individer.

Lika absurt som du tycker det är att äta hund tycker jag att det är att du sitter och tuggar på en bit ko.
“Jag äter inte mina vänner”, som Di Leva sjunger.

Vård av sjuk hund

Idag är Sebbe sjuk. Det började redan igår. Han hade kräkts i soffan, upptäckte jag till min förskräckning och idag hände det igen. Han hade just hämtat bollen (”Sebbe hämta bollen”) och stod stolt med den i munnen på väg till köket då bollen flög ur munnen med en efterföljande pizza som resesällskap. Sedan drack han vatten (enormt mycket) och nu vilar han. Det måste bero på att jag bytt foder. Köpte något jag tyckte verkade smarrigt och lyxigt men nej, Sebbe vill ha sin sörja från Netto.

Hunddagis

Det är rätt komiskt när man stöter på Söderorts hunddagis. Först kommer en kvinna med cirka fem jättehundar. Strax bakom kommer en dam med runt sju mellanstora och sist kommer en tös med åtta småhundar. Det hela ser hemskt roligt ut. En tysk sa till mig häromveckan; “alla har så många hundar i Sverige. Man ser folk med fem-tio stycken”. Jag sa inte att han förmodligen bevittnat ett hunddagis på promenad. Lät honom hållas.

Det är många som säger att Sebbe är så fin, så fin och att han borde ställas ut (skulle inte syssla med sånt trams, thank you very much) men jag har ju kommit fram till att han inte är en fullblodig papillon. Har kollat i hundböcker men kan inte komma fram till vad han skulle kunna vara en blandning av. Han ser väldigt mycket ut som en phaléne (dvs en papillon med hängande öron). Kanske till och med på pricken. Men jag är ju nyfiken. Det lättaste vore ju att kontakta ladyn jag köpte honom av men hennes kontaktuppgifter försvann i min ack så omtalade datakrasch i somras.

Tonåring

Jag har en tonåring här hemma – Sebbe är trotsig som få. Han gör allt han alltid vetat att han inte får göra och sedan följer han med spänning min reaktion. Hans favorithyss: hämta min sko och lägga sig under vardagsrumsbordet och bita i den, ta min yllesocka (det är hemskt kallt i lägenheten) och gömma sig samt att sprida små, små bitar av hushållspapper över hela hemmet. Men jag klarar mig. Jag är hård men rättvis. Och det är väldigt trevligt när jag ser att han ger sig. Han är väldigt rar när han ber om ursäkt också.