Barnfri

Igår kväll ringde Hundvakten.
Han: Vad gör ni?
Jag: Myser i soffan och väntar på att Dynastin ska börja.
Han: Sover inte Sebbe ännu?
Jag: Nej, men han är nog snart på väg till bingen.
Han: Tror du han skulle vilja komma och hälsa på morfar?
Jag: Det tror jag alldeles säkert.
Han: Jag är där om tio minuter.
Så jag fick en Sebbefri natt. Det är mellan varven väldigt skönt att vara helt ensam, men det känns ovant att inte se en nyfiken blick titta upp så fort jag prasslar med något. Och det känns ännu konstigare att vakna utan att se Sebbe sträcka på sig med stussen i vädret.
Han har nog trevligt hos “morfar” idag (ni vet; man får en massa karameller och så får man vara uppe så länge man vill på kvällarna och göra lite som man vill i allmänhet). Jag jobbar ju.

Orm

I dag såg jag en orm för första gången på tjugo år.
Jag och Sebbe promenerade längs vårt kära elljusspår och där, bara några centimeter från oss, låg ormen som jag först trodde var en pinne.
Nä, nu kom jag på att för exakt tio år sedan träffade jag en orm senast. Jag dejtade någon som hade en enorm boa som husdjur och jag vaknade en morgon av att Kärstin (med ä) låg bredvid mig i sängen. Jag skrek konstigt nog inte. Jag var rätt cool på den tiden.

Sebbes andra sommar

sebastian milrell
sebastian milrell

Undrar varför jag kallar min hund Trulle Trus. Jag vet inte varifrån det kommer. Min bror kallar honom Sebbelainen.
Sebbe har haft en innehållsrik sommar vill jag lova. Han har bland annat;
– blivit vaccinerad (drama)
– haft tre fästingar
– varit på Sthlm Pride
– åkt bil
– varit på landet
– träffat en massa nya människor
– fått ny frisyr
Å, han är så vacker!

Sebbe älskar landet


Vädret idag är min barndom i ett nötskal; grått, regnigt och kvavt.
Men jag har det bra ändå i min käre brors luxuösa villa. Sebbe älskar att vara här – det finns alltid något att undersöka och nosa på. Dessutom är det alltid livat. Precis som hemma har Sebbe en alldeles egen favoritplats – i fönstret. Han ligger där och tittar ut över sina ägor.