Låt bli båda två!
Det var länge sedan jag skrev något negativt, men nu är det dags igen.
Ni kanske har följt insändarna i Metro, om hundar på tuben. Tänk att folk verkligen inte kan förstå att de ska hålla tassarna borta från andras hundar.
I morse hände det igen. Sebbe och jag satt i godan ro och jag gladde mig åt att han, som tidigare hade svårt att sitta stilla på tuben, nu satt lugnt och fint framför mig på golvet.
Då såg jag i ögonvrån hur en karl klev på och satte sig i sätet på andra sidan gången, och ögonblickligen började han locka på Sebbe – som tyckte det var spännande så klart. Åh, jag blev så irriterad. Jag sa markerande med min högsta, manligaste stämma: “Sebbe, kom hit!”
Han gjorde som han blev tillsagd och satt kvar hos mig tills det var dags att kliva av. Karln såg snopen ut och jag njöt.
För några veckor sedan upplevde vi nåt betydligt värre. Tunnelbanan var full av folk och jag och hunden min stod upp vid dörrarna. Då klev en barnfamilj på och de två glinen cirkulerade omkring oss och deras far var så uppenbart en fader utan någon som helst pli på sina ungar.
Efter ett tag såg jag en ledig sittplats så vi slog oss ner – nöjda över att slippa barnfamiljen. Vad hände då? Jo, ungarna följde efter oss och hoppade och studsade framför och omkring oss och försökte locka på Sebbe (som var trött och inte alls sugen på lek) och vad gjorde fadern? Jo, han följde också efter. De stod i ring runt oss och jag kände mig som ett museeföremål och jag kokade av ilska (men var inte sugen på att ryta till). Istället vände jag demonstrativt på Sebbe så att han såg mig och ingenting annat. Därefter höjde jag volymen rejält i mina lurar samt drog ner gubbkepsen över ögonen.
Nej, det kroppsspråket gick inte hem hos den mjäkige mannen. Som tur var var det dags för oss att kliva av.
Kategori: Djur och deras rättigheter
Sebbes nya tös
På gårdagens mellofest träffade Sebbe en ny jänta.
För övrigt var Sarah Dawn Finer bäst. Hon måste till Globen för vidare färd mot Moskva där hon vinner hela tävlingen. Jag menar, alla älskar en rultig judinna med både rattar och röst!
Uppdatering: Alldeles fantassstisk låt! Jag ryser redan under de plingande första sekunderna. Och höjningen på slutet – my God!
Mitt (älg-) hjärta blöder
Åh, alla världens fina djur!
Jag varvar ner genom att kolla på dokumentären Älgens dubbelliv på svt.se och jag snyftar så klart lite när de små älgbarnen tappar bort sin mor. De piper som vem som helst som drabbas av separationsångest (ca 16 minuter in i programmet). När de finner varandra igen är lyckan total. Nu känner jag mig lite sorgsen i hjärtat när jag tänker på alla (åtminstone på insidan) vackra djur som behöver en varm kram och kommer därför inte kunna sova. Det är så bra att ha en hund som man kan ge en massa, massa kärlek och mys.
Bäst jag kollar på något mer lättsamt innan jag lägger mig. En erotisk reklamsnutt till exempel.
Hund på hal is
Jag har aldrig förstått hur man kan ge sig ut på isen. Det är ju livsfarligt och om jag ska vara lite fyndig så är jag ute på hal is på så många andra sätt i livet.
Sebbe älskar is och de senaste veckorna har kvarteret varit isigare än någonsin (som jag skrev tidigare valde ju Stockholms stad tydligen att sätta upp nya M-skyltar istället för att sanda gångvägar) och vi har några rediga pölar på gräsmattorna som blivit små skridskobanor. Sebbe springer ut på dem så fort han får tillfälle och så halkar han runt som Bambi (se bild 2). Mycket sött.
Åh, han är så fin.
Och trött just nu eftersom han jobbat hela helgen.
Men nu har vi semester. Ja! Vintersemester. En hel vecka, på grund av Y:s besök i veckan.
Lite kort om Mello förresten.
Jag vet inte om jag tycker att låtarna varit bättre eller sämre än exempelvis förra året, men jag känner mig mer engagerad och det är en ljuvlig känsla. Underbart även att slippa Luuk och ha Mede istället. Jag gillar’na och jag gillar hennes humor.
Puss.
