Kategori: Djur och deras rättigheter

Envis hund

Häromdagen när jag ”städade” och flyttade runt mina bokhyllor så hamnade Sebbe helt plötsligt i den så kallade östra delen av bostaden, medan jag befann mig i den västra. Hyllorna stod i mitten och trots att det inte var några som helst problem att gå runt dem så ville Sebbe mycket envist ta sig igenom den lilla glipan mellan. Han stod där och krafsade ett tag. Sedan tittade han bedjande på mig, men det hjälpte inte. Efter ytterligare lite krafsande så kilade han slutligen runt hyllorna och alla var glada.

Det var dagens viktiga inlägg det. Nu tar vi helg och jag ska träffa de där damerna… Och åka till landet, dit Sebbe för övrigt redan är på väg. Mer om den trippen senare – har trots allt inte lämnat staden på fyra månader.
Och inte minst – jag återkommer om damerna.

Sömnig Sebbe

Sebbe fick säsongens kanske sista antifästingdos i eftermiddags och som vanligt är han nu lite pömsig. Ett nödvändigt ont – det vet vi båda två.
Att han sover betyder dock inte att jag ligger och ser spännande dokumentärer på webb-tv, nej, jag städar och donar och försöker komma ikapp med hushållsgörat som ligger efter på grund av förra veckans politiska festligheter. Tvätt, disk, papperssortering och att fixa matlåda till morgondagen står på tur. Men först ut med sopsorteringen och då passar jag på att natturinera sömntutan.

Det primitiva människoaset förtjänar så jävla mycket spö

Det första jag ser när jag slår på morgonnyheterna är inslaget om den stackars åsnan och jag blir så arg och trött och ledsen och upprörd att jag darrar.

Den ofrivilliga pegasen skränade av skräck. När den till slut togs ned, blev den ganska brutalt släpad över vattnet innan den till slut drogs i land.
– Och ingen hade vett att ringa polisen, konstaterar Tutjkova. Folk började i stället filma och fotografera och ringde tidningarna.
Händelsen är uppseendeväckande till och med i ett så djurplågande land som Ryssland, och den chockade lokalbefolkningen, säger tidningen Tamans redaktör Elena Iovleva.

Vilken tur att jag sedan tidigare bojkottar allt som ligger öster om Finland. Primitiva östfjantar!
Klicka på bilden för att läsa mer.

Länkar: DN

30-dagarsutmaningen, dag 6

Lugn och ro, tack.
Lugn och ro, tack.

Efter en lång paus är 30-dagarsutmaningen tillbaka.
Dag 6: Det du känner för att skriva om
Okej, då gör jag väl det då. Jag känner inte för det egentligen, men jag känner att jag måste.
Sluta locka på främlingars hundar!
Jag har berört ämnet flera gånger, men igår kväll hände det igen. Sebbe och jag satt på tuben och vi kokade i värmen. Han lade sig på golvet och eftersom vi skulle åka hela 11 stationer så var det bra tänkt av honom att ta sig en snabb tupplur. Då klev en semestersalongsberusad karl på och han slog sig ned snett bakom oss. Snart började det – det där smackande ljudet som betyder ”kom” på hundspråk. Sebbe for upp och såg sig omkring men han rörde sig ej ur fläcken eftersom jag har uppfostrat honom så – på tuben sitter man still och med medmänniskornas intresse i sinnet så interagerar man ej med främlingar.
På nästa station klev en man och hans dotter på och de satte sig på andra sidan gången. Inte många sekunder hann passera innan dottern började klappa med händerna i knät – och även det betyder ”kom” på hundspråk. Sebbe hade just lagt sig ned igen och nu for han upp och undrade vad det var som stod på.
Då började även den första människan smacka och locka.
Vid det här laget var det inte bara hettan som kokade i mig.
Jag ville, men vågade så klart inte, säga till eftersom det lätt kan resultera i en kniv i ryggen (Sverige 2010).
Därför uppmanar jag så här på avstånd medborgarna att sluta locka på okända hundar. Och inte minst: uppfostra era barn som jag uppfostrat min hund: på tunnelbanan sitter man still och tyst och åker från a till b. Tack.