Författare: Kim da Costa

Konstig dag

Det har varit en konstig dag. Vaknade med enorm ångest. Nu mår jag dock som en prins. D har legat och läst för mig ur en bok som heter “De första civilisationerna”. Mycket intressant. Han kan sådant som jag inte snappade upp i skolan eftersom mina krafter gick åt till klara av att vara där överhuvudtaget. Att komma hem ordentligt. Att slippa alla plågoandar. Nu är det snart sovdags. Katten ligger redan och småsnarkar och jag har en hel del att stå i innan flyget lyfter från Stockholm till Göteborg på måndag.
Sov gott, alla. Och var snälla mot varandra.

LPH

“Mitt Namn Är Lena Philipsson” på TV4 var ju trevligt, men lite kort. En av mina favoriter med denna kvinna är för övrigt låten “Underbar”. Vidare tycker jag att “Om Igen” är enormt underskattad och “Dansa I Neon” lika överskattad.

Raili

Väldigt djupt samtal med alltid lika rara Gucci. Talar om allt elände. Om hur lätt det är att inse saker men svårt att göra något åt dem. Man påverkas så när man är barn. Som när förskolläraren Raili, i hålan utanför Borås, sa att min nysydda docka “inte blev så värst fin”. Det är en av få saker jag kommer ihåg från min tid som sexåring. Och alla eländiga lärare som inte brydde sig om att ta tag i saker. Jag känner frustration. Jag vill hjälpa alla ensamma/utstötta barn i hela världen. Men först måste jag må bättre. Jag måste backa bandet och säga att jag är helt okej som jag är. Och som jag var.
Det bästa med att bli äldre är att man inser att allt är en massa lösa trådar som man måste sy ihop och antingen blir det väldigt fint eller väldigt fult. Men någonting blir det.
Hur kommer man över sådant som mitt hat gentemot Raili?
1. Man går med i en sekt
2. Man börjar dricka/knarka
3. Man tar livet av sig
4. Man inser att hon var en subba som inte visste bättre och går vidare med livet och syr en ny docka.

Aerial

Nu har jag lagt ut ännu ett kapitel av mitt och PG:s gamla verk VITA VÄGGAR. Vi hade hemskt kul när vi då, från 1999 och framåt, skrev dessa 17 kapitel. Ibland ett par i veckan. Ibland ett i månaden. Inte finkultur, jag vet. Men kul var det i alla fall.
Nu är även bröllopsresan bokad. Alltså till bröllopet mellan min rare bror och hans ljuva donna. D och jag ska vara på landet i en hel vecka. Lovely.
Jag har haft sån skrivabstinens att jag njuter av varje tangentnedslag.
Nya album att utforska:
Kate Bush Aerial
A-ha Analogue