Nu mår jag redan mycket bättre. Det finns trevliga människor här i världen. Vi borde hålla ihop. Skapa ett eget community eller nåt.
Jag fick ett roligt mail från Tyskland. En ung man hade surfat runt och letat efter en svensk CD och då hamnade han hos mig. Och köpte den och nu är den på väg till Frankfurt. Internet är ju bra.
Författare: Kim da Costa
Gå!
Aargh! Vi borde införskaffa någon typ av gå-körkort. Eller åtminstone en gå-skola för folk går ju som yra höns! Skulle snabbt in på Konsum och köpa en endaste liten artikel och jag hamnar bakom fyra långsamlisor och det driver mig till vansinne. Eller så är jag bara överstressad. Hur som helst. Ordning och reda, hyfs och fason! Gå i raka led och stanna inte upp i en trång gång hur som helst. Använd ögonen och varför kan folk inte bara säga “ursäkta” när de ska gå förbi en. De trääänger sig fram. Det är så enkelt att bara knysta ett litet “ursäkta”.
Okej, jag är på uruselt humör. Igår var jag på +100, idag är jag på -12. Ska duscha och äta och träffa en kamrat. Det gör mig säkert glad igen.
Morgan
Djupt värre
Efter en ovanligt underbar dag sitter jag och skriver lite. Och lyssnar på musik som väcker minnen. Det var länge sedan jag lyssnade på just dessa popdängor och nu färdas jag osökt tillbaka till ett sparsamt möblerat hotellrum i hjärtat av Madrid där jag förlustade mig på egen hand i maj. Jag gillar att resa ensam. Vet inte varför egentligen, men det känns så… bra att sitta på en uteservering och sippa på ett glas vin efter en sen middag. Bara ensam med tankarna. Och allt kan hända. Vad som helst kan ske och bara jag själv sätter gränserna.
Madrid is the place to be.
I och för sig trivs jag alldeles utmärkt i min röda soffa ett stenkast eller två från Globen.
Gud, vad skönt att min depression har gett vika. Det är märkligt hur man kan se saker och ting så tydligt när man kastar en snabb blick i backspegeln. Jag gick runt i flera år och förträngde mina demoner och inbillade mig att det var mitt normaltillstånd. Även om gamla vänner påpekade att jag inte var mitt gamla jag så var det inte så lätt att komma till den insikten själv. Jag behövde en ung man för att finna den styrkan och det modet, för det fanns där inuti hela tiden. Jag klarade inte av det på egen hand.
Jag kommer aldrig glömma sommaren utan slut, det var då mitt hjärta hittade ut.
Vuxet
Som jag har jobbat! Lade ut bilderna från brorsans bröllopsfest, vilket tog en evighet då filerna var enormt stora, på tok för stora. Så jag fick göra om allt. Men jag har lyssnat på Arja Saijonmaa under tiden (därav dagens.. hmm.. visdomsord) och halsen ömmar efter allt för höga toner för mina arma stämband.
En rolig sak. Satt och googlade efter en grej och fann mig själv plötsligt sitta och läsa ett av mina gamla, gamla blogginlägg. Jag tänkte först; “vad är det här för tvillingsjäl”. Sedan såg jag att det var mitt verk, minsann.
Det har äntligen flyttat in någon i lägenheten i huset mittemot. Det har stått tomt i över ett år! I bostadsbristens Stockholm! Men tur var väl det, att det inte bodde någon där för si så där ett år sedan, för när jag var nyinflyttad och hade varit på en väldigt blöt kväll på krogen gick jag fel. Satte nyckeln i låset och förstod inte vad som var fel. Sedan ringde jag på (som om någon skulle ha öppnat även om det hade varit min dörr). Slutligen såg jag att det inte stod mitt namn på dörren… Då gick det upp ett ljus. My God, vad omoget. Men jag var bara 30 då. Nu är jag 31 och jättevuxen.