Jag sprang på en vän som jag inte träffat på 6-7 år och han sa de finaste ord man kan höra. Jag måste citera; “Kim, du är och kommer alltid att vara Kim och du bejakar dig själv och det är så underbart. Det är få människor som gör det”.
Ska jag gråta nu? Eller sedan?
Förmodligen både och.