Telefonen ringde då jag försökte ta mig en tupplur i soffan (två timmars sömn per natt räcker trots allt inte – jag är inne i den fasen just nu). “Jag tänkte komma över och dra om några sladdar”, kvittrade Handyman.
“Okej”, svarade jag. “Gör det”.
“Låt mig bara klä på mig först”, varnade jag.
“Nej, gör inte det”, svarade han flåsande. Du är så snygg och sexig – ja, du är smart också! Du får gärna ligga naken i soffan så jag får lite ögongodis medan jag slavar för dig. Jag kommer ta av mig min svettiga t-shirt och du kommer få njuta av att iaktta mina svällande, glansiga muskler. De kommer skina som små apelsiner i solskenet. Mina perfekta, slitna blå jeans kommer hasa ner och du kommer kunna ana min stenhårda stuss, för att inte tala om mitt enorma jättepaket. När jag arbetat färdigt kommer jag att kasta mig över dig och tillfredsställa dig på ett sätt du aldrig blivit tillfredsställd på tidigare. Såserna ska rinna och kropparna ska brinna. Åh, du hunkige Kimman – klä inte på dig!”
Han anlände och gjorde vad han skulle. Jag assisterade motvilligt men vänligt. Bra blev resultatet, tror jag.
“Tack för hjälpen”, sa jag när Handyman cyklade hem. “Tack för vad du nu än gjorde”.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik