Så, arbetsveckan började med att jag hällde ut en hel kopp kaffe över mig själv.
Inte så konstigt med tanke på att jag är helt slut – ni vet när man är så trött att man inte kan somna. Kollade på klockan 01 och 03 och när hon visade 05 fick det räcka och jag klev upp och gick ut på morgonpromenad.
Tog mig till jobbet och här är jag nu. Ska ta mig igenom denna dag och därefter supersova.
Tänk att man aldrig lär sig att efter Priden måste man ha några lediga dagar…
Men tack, det var en fantastisk vecka med både nya och gamla vänner och bekanta.
En kommentar till “Sliten men vid liv”
Kommentarer är stängda.
Sötnos. I love you!