Jag blir alltid lika upprörd – ja, nästan provocerad – över att människor orkar förvånas över att alla andra inte arbetar måndag-fredag 09-17 som de själva gör. Jag menar, stannar samhället varje fredag klockan 17?
I nästa mening radar de upp saker de ska göra “nu när de, precis som alla andra, är lediga”; ta bussen till city, shoppa, fika, gå på restaurang, besöka frisören, ta tuben hem, ringa någon kundtjänst, beställa pizza på hemkörning, panikbesöka psykakuten med ambulans, åka hem, ringa och klaga hos bredbandsleverantören, se på TV, ta taxi till city, gå på klubb…” En massa människor måste således arbeta “när alla är lediga”.
Jag är en av dem. Vi har alltid mest att göra på lördagar, söndagar och diverse heldagar.
Jag ogillar starkt samhällets kontorstidsfixering. Så 90-tal!
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik