(Morgonstund på kontoret. Bästa tiden på dygnet. Alldeles tyst, inga dårfinkar som ränner omkring.)
Igår kväll när jag och Sebbe kom hem från Eurofivestar såg jag på en DVD han så vänligt lånade mig – en DVD med samtliga Israeliska ESC-bidrag (+ favoriter) genom tiderna. Fatta va’ gött!
Kom att tänka på en sak. Det är härligt när man träffar människor som är som en själv. Då kan en konversation se ut som följer (autentiskt exempel);
– Nämen! Det där är ju han som var med 1985!
(Pekar mot TV-rutan som visar ESC 1977.)
– Javisst! Det är Pino Gasparini!
– Och se där! Det är Gary Lux.
– Å, han är så söt.
– Har du sett honom nu? Han har blivit riktigt fet.
– Så synd. Men här var han söt. För att inte tala om året då han sjöng den där sången om barn.
– 1985.
– Just det; “Kinder dieser Welt”.
Alla är vi nördar på ett eller annat vis.