Dagen höll på att börja med dramatik; tack och lov insåg jag mitt enorma misstag i tid. Förresten så trotsade jag både feber och regn i morse och trampade iväg till jobbet. Cyklade *svisch, svisch* på tjugo små minuter så jag var både glad och trött när jag stod i jobbköket och var på vippen att hälla vatten i kaffeburken.
Nu har vi en bra ny vecka va? Ja, det har vi.