Vilddjuret, dialekter och blå adidas-skor

En sak till om Vilddjuret;
Var nyss ute på långpromme runt Globen. Vi mötte – för första gången – en papillon och jag hade undrat så väldigt om Sebbe skulle bete sig annorlunda då han mötte en hund av sin egen sort. Det gjorde han. Jag var tvungen att ta upp honom i famnen och aldrig har han försökt slita sig loss och springa efter en hund tidigare, men det gjorde han nu. Vi fick stå kvar och titta med mamma papillon försvann i horisonten. Först då kunde jag släppa ner honom igen. Så rart.
Talade nyss med A i Göteborg. Det är något visst med killar som bryter lite grann + talar en utpräglad dialekt. Very attractive. En gång var jag tillsammans med en polack boende i Malmö. Han talade o så vackert 🙂 Men man bygger inte en relation på en accent. Tyvärr är det ju så mycket mer omständigt än så.
A och jag brukar mms:a mer eller mindre fina bilder till varandra. Han frågade idag vad jag menade med “fotbilden”. Jag hade visst skickat en bild på min sko. Den var tagen på krogen så jag antar att jag var tipsy och uttråkad.