Dansken är så förbaskat rolig.
Han utstrålar glädje på något vis.
Han är lite som en vitamininjektion.
Jag hånglade upp honom offentligt igår.
Jag kunde bara inte hålla mig.
Igår, förresten, stod jag och hängde vid bardisken och plötsligt var det någon som juckade mot mig.
Det var en vän som tillsammans med en annan vän överraskande dök upp på favoritkrogen.
Det resulterade i en extra trevlig afton.
Tänk: jag har ett bra hångel, jag har goda (riktiga!) vänner, jag har ett jobb som inte ger mig ångest, jag har en bostad i en stadsdel jag trivs mycket bra i, jag har en fin hund. Och till råga på allt har jag semester och det är 30 grader varmt ute.