Första lediga dagen inleddes med ett tandläkarbesök. När jag på julaftonskvällen satt på jobbet och åt ett vingummi (!) lossnade en bit av rotfyllningen som gjordes av Hunktandläkaren i november. Skulle egentligen dit i eftermiddag men blev i morse väckt av telefonen. Tandläkaren (den nye mannen, som vi kan kalla Tandläkargamlingen, som jag aldrig träffat och skulle bli patient hos eftersom Hunktandläkaren ju så sorgligt slutade) var tyvärr sjuk. Jag kund få en ny tid hos en tredje för mig ny tandläkare; Tandläkarinnan, om jag pallrade mig dit ögonaböj. Så det gjorde jag.
Och jag vill säga att vi bondade riktigt fint (det hjälpte nog lite att hennes tandsköterska var en ung, ärtig fjolla). Jag fick således genast förtroende för Tandläkarinnan och det är ju inte ofta det händer eftersom folk i allmänhet är galna och jag hyser ju inga direkt varma känslor för mänskligheten (vilket gör sådana här tillfällen – då man ska träffa någon ny – jobbiga).
Jag kom visst av mig lite där. Hursomhelst. Ja, en bit av rotfyllningen hade mycket riktigt lossnat med det var inte så farligt sa hon men lade ändå på en ny fin, liten bit så nu mår jag prima. Tack och lov tog hon inte betalt heller. 3500 i november fick liksom räcka.
Jag blev på så bra humör att jag bokade en ny tid redan nästa månad. Hunktandläkaren sa nämligen att jag borde kolla upp en grej. Så det ska jag göra. Hos Tandläkarinnan. Jag gör härmed slut med Tandläkargamlingen utan att jag ens träffat honom. Hans ålderdomliga namn skvallrar om att vi inte skulle komma överens.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik