Som kandidat för SFP i den fantastiska staden Helsingfors, så kanske jag måste komma med en motivering.
Som trogna följare kanske har lagt märke till så har jag hoppat från parti till parti men aldrig ”hittat hem” (då talar jag om mitt födelseland Sverige, och dess – galna – politiska klimat). Vart tog mitt ”konservativa jag” vägen, kanske någon undrar, och hur landade jag i liberala SFP?
Jag skrev några rader om detta redan redan för ett halvår sedan, att jag hajade att det är jag som står still i min ”borgerliga liberalism”, medan samhället har blivit så extremt ”överliberalt” att jag känt mig mer och mer konservativ. Det är samhället och samhällsdebatten som förändrats, medan jag stått kvar där jag känt mig hemma.
Men i själen är jag ju liberal. Dock ej vänster.
SFP är center-höger och det passar mig bäst.
Och sedan är ju språkfrågan – för mig som språkmänniska – en mycket stor anledning. Det ska inte förnekas.
Jag tycker att det är extremt kul att SFP har lagt in en extra växel för att locka även finskspråkiga väljares röster.
Är så tacksam över att jag fick växa upp i en tvåspråkig miljö från dag 1.
Språket är det viktigaste vi har.
Därför: SFP.
656 – Kim da Costa – Helsingfors stad.
