Lunchblogg

Igår kväll hade jag ingen lust att göra något, ville bara ligga och halvsova, men behövde lite uppmärksamhet och bekräftelse så jag gick en sväng på Patricia. Ljuvligt att stå ute på däck. Träffade en före detta arbetskamrat som jag inte hade träffat på länge. En A… kom fram och fällde filmkommentaren; “du kanske inte har märkt det, men jag har tittat på dig ett tag”. Han var trevlig. Sedan kom en äldre karl och honom hade jag ingen lust att snacka med så jag sa till New Yorkaren jag just börjat prata om turistiga saker med att han skulle låtsas vara min kille.
Den äldre karln sa; “Är ni ihop? Ni ser så himla fina ut tillsammans.”
Jag sa snabbt till New Yorkaren;” Please pretend to be my boyfriend” och det gjorde han så glatt.
Äldre karln till New Yorkaren; “Your boyfriend looks very nice”.
New Yorkaren; “He is”.
När karln hade gått sa New Yorkaren; “We better keep on pretending if he sees us” och så tog han mig i handen och förde mig bort till sina vänner.
Det var som hämtat ur någon film.
Sedan gick jag hem. Hade ju fått min bekräftelse.
Fick just post från skolan. Börjar läsa IT den 16 augusti.

About last night 2

Så, jag har vaknat nu. Med träningsvärk igen. ¿Por qué?
Om schlagerbaren; VARMT! Helt ok lokal. Bra musik (såklart) men rätt kass DJ. Fantasilöst att mixa Invincible med Evighet och dessutom inte göra det ordentligt. Hard Rock Hallelujah spelades bara en gång även om the crowd went mad när det väl hände. Trevliga flator och blandade fjollor. Trevligast under kvällen var nog baben som vid Gullmarsplan frågade hur han gående skulle ta sig till Skanstull (”jag är ny i stan”). Ville ta honom under mina vingar.

About last night

Mer som hände; stod med Sebbe utanför Seven Eleven (eller sjunde eleven, om du nu vill) och ett par pojkar talade med varandra. De sa något i stil med; “kolla hans penisförlängare, han kan säkert inte ens springa, han ser inte ut som en riktig hund”. Eftersom jag moget (eventuellt fegt) höll mig i skinnet sa jag ingenting men gör det nu; 1. Jag behöver ingen penisförlängare, därför har jag en “liten, fjollig” hund. Har varken körkort eller vrålåk av samma anledning 2. Sebbe springer dubbelt så snabbt som jag och är en riktig jägare 3. Sebbe är, som man brukar säga; mycket hund i liten förpackning 4. Klipp dig och dra upp byxorna, dina blåa kalsipper syns och de är inte särskilt vackra.
Scenario nummer två; strax innan jag skulle gå hem från Connection småflirtade en yngling (läs: snygg blatte) med mig. Sedan föll det sig som så att vi råkade gå därifrån samtidigt. Dessutom gick vi i samma takt så det kändes lite löjligt att ingen sa någonting. Råkade trampa på någon tidning eller burk eller vad det var, så det ekade i Gamla stans tomma gränder. Han sa “hoppsan” och plötsligt kändes alltihop som en scen ur Sex and the City så jag sa; “vill du ta en kaffe eller nåt?” Han hade bråttom till bussen men eskorterade mig till tunnelbanan.