Att bli bländad av solen är sällan så uppskattat som en måndagsmorgon i mars. Folket står på perronger, gator och torg och suger åt sig varje stråle de kommer åt. Ljuvligt.
Sedan kommer jag till jobbet, panikdiskuterar Melodifestivalen* med lebbrockaren (som älskar mello) och därefter dricker jag morgonkaffe + växlar några ord med Y via länk. Ja, vi har våra rutiner och även han är en sol som gör min dag finare.
*Hon var mycket nöjd med vinnaren och tyckte liksom jag att lördagens sändning var oerhört bra tv. Bortsett från den vidriga mellanakten. Den har för övrigt varit sämre i år än någonsin tidigare. Jag förstår den ej. Tingeling what? Värdelöst.
Etikett: sol
I det gröna
Har legat i solen (!) med Sebbe idag. Jag läste och han observerade omgivningen ur sin plats i skuggan. Brukar ha med mig kameran för man vet aldrig vad man kan få syn på. Idag hände dock inget särskilt så jag fotade mig själv istället.
Är lite småsugen på att gå på söndagsdans i afton i och med att jag varit på galej i dagarna två utan att lyckas ta mig ut på klubb.
Sol
Oswald bloggade om ångesten man får över att man inte är ute i solen som alla andra barn och visst är det en jobbig ångest. Men så totalt onödig. Vissa saker bara ska man göra för att inte verka helt onormal. Har man en dålig dag och talar med någon på telefon som kvittrande uppmanar en att “gå ut och njuta av solen” (för att sopa eventuella problem under mattan) vill man ju bara snitta upp strupen på personen ifråga. Hatar det hårt. Sommarens agenda; sluta göra saker bara för att man ska göra dem, oavsett om man tycker om det eller icke. Det är lite som barnfrågan. Man går runt och tar för givet att man vill och ska ha barn för det är helt enkelt något som hör till, tills man börjar tänka själv och inser att man inte vet vad man tycker i frågan. Jag vill ha barn vissa dagar men andra vill jag det absolut inte. För allas trevnad och lycka i livet avstår jag tills nejet eventuellt bleknar helt och hållet.
Men det var inte det jag ville ha sagt med detta inlägg. Kom av mig som vanligt. Hursomhelst; låt mig sitta inomhus bäst jag vill så möts vi om 20 år – jag med rosig, rynkfri hud och du med en apelsinliknande dito.