Etikett: sjukdom

Det är inte lätt när det är svårt

Det är inte lätt när det är svårt.
Själv börjar jag tro att jag har någon diagnos. Någon bokstavskombination.
Det talas mycket om detta i media numera. Vilket är bra.

För mig kan det se ut så här: först är jag superuppvarvad. Jag gör saker. Är kreativ. Det sprutar ut idéer och jag startar projekt.
Sedan kraschar jag och blir deprimerad.
Kanske bipolär?
Jag har bett om att få detta utrett.

Nu hände det nämligen igen.
Jag var väldigt aktiv ett tag – och dessutom extremt social (vilket jag inte är i ”vanliga” fall).
Sedan en helt sömnlös natt och därefter totaldepp.

Vi får väl se vad utredningen till slut visar.

Igår orkade jag varken duscha eller laga mat – idag är jag full av energi och städar och donar.

Snart har jag en liten semester som innehåller hundvaktande besök samt utomeuropeisk resa.

Det är precis vad jag behöver just nu.
Dessutom har jag en vän långt bort som behöver mig lika mycket.

Upp och iväg

Ibland blir det så att en är på vippen att få sig ett nervöst sammanbrott.

Det är lätt hänt att en blir panikslagen och rädd – mycket rädd.

Vad en bör göra i en sådan situation är att bryta vardagen – att hoppa av det evigt snurrande ekorrhjulet.

Jag tackade således för mig, rafsade ihop några plagg och tog hundarna under armen och reste bort.

Det slumpade sig så att en bekant behövde husvakt.
Har således suttit på landet och ”vaktat ett hus” i några dagar.
Det är fördelen med att mestadels ”jobba hemifrån” – en kan vara mobil.

Gruppterapi 3

Igår var det terapi-tisdag igen och jag gick med glada, rappa steg till mötet.
Först några ord med läkare/psykolog och sjuksköterska.
De tyckte att jag såg ut att må bättre nu än för några veckor sedan.
”Du är till och med lite rosig på kinderna.”

Därefter gruppterapi.
Det var lika trevligt som förra gången.
Och trivsamt att de andra deltagarna + de två psykologerna faktiskt kommer ihåg vad en sa förra veckan.

Det är inte många pladdermajor där ute i samhället som gör det.
Överlag tycker jag att folk snackar för mycket.
Käftarna bara mal och mal, men inget intressant kommer ut ur dem.

”Om du är tyst ett tag så kanske du hör vad Skaparen försöker säga dig”, vill jag hojta.
Men jag kniper näbb.

Ty det är jag bra på.

Det börjar ljusna

Efter allt jobbigt som har varit och och hänt så känner jag att det ljusnar.
Jag måste bara fortsätta att hålla mig borta från viss självdestruktivitet och faktiskt lite till läkemedel och terapi!

Det känns som att mina antidepressiva äntligen har kickat in och jag känner också att terapin fungerar och gör nytta.

Känner mig nämligen mer energisk och glad än på mycket länge.
Faktiskt lite så att jag ser ett ljus där borta i tunneln.

Ja, det är väldigt jobbigt när allt det man känner – hela ens vardag – plötsligt förändras.
I mitt lilla liv har verkligen ALLT förändrats. Civilstatus, jobbsituation, ekonomi, familjekonstellation mm. mm.

Det positiva i det är att nu känns livet plötsligt ”spännande” igen.
Nu kan ju faktiskt vad som helst hända.
Allt är inte så inrutat som det varit i många år och jag vet inte vad som väntar runt hörnet.

Jag håller modet uppe helt enkelt! Och jag har så många goa håriga vänner. 🙂

Gruppterapi 2

Igår var det dags för gruppterapi igen. Andra sessionen.
Den här gången var det betydligt fler deltagare – alla kom.
Och det är ett härligt, trevligt gäng. Alla väldigt olika varandra.

Och de två psykologerna är toppen.

Mycket glad över att jag lät mig övertalas, trots att jag var skeptisk då det här med grupper inte är min grej.

Det är väldigt skönt att tala om sådant som ger en ångest – och det är väldigt härligt att lyssna till andras ångesttriggare och demoner.

Sådana där skämmiga saker man bär inom sig – att få lätta sitt hjärta och sedan höra andra berätta om ungefär samma skämmiga saker är verkligen toppen.

Så dagens tips från mig till dig: gruppterapi är grejen!