Försov mig, så nu är hela dagen förstörd. Och karln som blev lidande var mr T – en man som jobbar hos oss väldigt sällan. Förra gången jag försov mig var det också han som inte kunde lämna kontoret (kortfattat kan ingen gå förrän nästa hard working bitch är på plats). Nu tror han att jag är en slarvmaja och det är jag sannerligen inte. Jag kan räkna mina sena ankomster (under mitt 13-åriga yrkesliv) på en hand. Inte bra för min image. Inte alls bra för min image. Ångest. Aargh.
Etikett: jobbrelaterat
3 saker i min hjärna en torsdagsmorgon
1.
Jag har ju lite 40-årskris just nu (ja, jag hade 30-årsångest när jag var 22, så allt är i sin ordning) och blev lite lättad då jag i förra veckan fick visa leg på systemet. Inte nog med det. Igår när jag var ute med Sebbe frågade en medelålders kvinna:
“Är du ute med din mammas hund?”
Hon sa det på ett sätt som avslöjade att hon faktiskt trodde att jag var ett barn. Jag borde svarat (med gäll röst):
“Ja, det är jag. Och jag får inte tala med främmande tanter.”
2.
När jag kom till jobbet imorse reste sig kollegan som aldrig vill lämna min plats, rafsade ihop sina saker och gick. Se där. Man kan lära gamla hundar sitta. Har kört med mitt mantra i flera veckor nu; “piss off”, “fuck off” samt min favorit; “fuck off and die”.
“Jag har lärt mig”, pep han idag. “Bra”, röt jag och satte mig ner med min kaffekopp.
3.
Irriterande sak. Kanske beror det på mina djuriska instinkter. Hursomhelst; när jag äter vill jag vara i fred. Jag vill inte att någon säger att min mat doftar gott. Jag vill inte att någon kommer och glor på min tallrik och jag vill absolut inte att någon kommer och smakar! Dessvärre är samtliga punkter vardagsmat (där fick jag till det). Låt mig och min mat vara ifred, tack! Kanske gör jag snart som Sebbe; tar min mat och springer undan för att undvika konkurrens.
Dagens citat
Jag ska få en ny kollega, ska lära upp henne på måndag. Hon var på kontoret idag och bekantade sig.
(Jobbprat om tonårstjejer som erbjuder sig att skicka nakenbilder till män som fyller på deras kontantkort.)
Blivande kollegan (mycket attraktiv ung tjej i Victoria Beckham-jeans och stilettklackar):
“Ja, men jag upptäckte att unga tjejer tjänar pengar genom att strippa på webcam och jag måste säga att det är väl bättre att de gör det framför en kamera istället för som jag gjorde förut – på klubb”.
Hahaa, jag älskar mina kollegor. De är udda fåglar hela bunten. Jag skulle aldrig kunna börja jobba med “normalt” folk efter det här.
I’m so sorry
Jag må ha många dåliga sidor men en av mina bästa är att jag kan be om ursäkt och förlåtelse. Som nyss. Tillbringade min lunch inne hos kollegan i rummet intill och bad om ursäkt för att jag fräste (eller snarare skrek!) på honom idag. Allt beroende på min irritation. Det var ju verkligen inte hans fel (snarare tvärtom eftersom det var han som gjorde lönerna förut – och de kom alltid in på kontot i tid). Alltså klev jag in, slog mig ner i stolen mittemot och bad om ursäkt för mitt pubertala beteende.
Han sa; “Äsch, det är väl bra att vi rensar luften emellanåt, det händer ju inte så ofta”. “Nej”, tänkte jag, “kanske bara en gång vart femte år”.