Etikett: jobbrelaterat

Stressad och mörkrädd

Jag kom just hem från (extra-) jobbandet och ska ta mig en nattmacka och krypa till kojs. Hade en bra dag med Hetero-Jompa men jag måste säga att jag inte är förvånad över att jag psykade ut för två år sedan (då jag i över ett decennium nästan uteslutande jobbat kväll). Det är verkligen tokstressigt och som om inte det vore nog är det läskigt att ta sig hem i mörkret.

Och jag kommer vara mörkrädd i natt då Sebbe är hos Hundvakten. Jag var tvungen att kolla både i klädkammaren och bakom dörren i köket. Man vet ju aldrig – det kan ju stå någon fuling där och glo.

Jobba mer

Den här eftermiddagen går i arbetets tecken. Kommer sitta och räva på kontoret till sent och stupa i säng vid midnatt. Sebbe och jag promenerade bort till Hundvakten innan jag åkte till kontoret. Det var så fint och höstigt att jag blev alldeles lycklig i själen. Måste fota mer innan höstens alla färger är borta och allt är tråkigt grått.

Men nu; arbete. Väntar med spänning på att Hetero-Jompa ska göra mig sällskap. Har inte jobbar med honom på evigheter och jag ser fram emot att få göra’t. Min andra kollega, som vi kan kalla Bög-Ragnhild, sken upp som en sol när jag klev in genom dörren. Han är ju inte van vid att se mig på jobbet så här dags eftersom jag alltid jobbar tidigt, tidigt på morgnarna.
Trevligt att känna sig uppskattad.

Bra gjort, baby

Så ja.
Nu har jag varit på möte.
Jag fick sagt vad jag ville och är mäkta stolt över mig själv.
Mina läppar är inte längre slutna.
Orättvisor ska bekämpas.
Sanningen ska fram och den ska ta mig tusan segra.
Mer än så här kan jag ej säga då jag signerat ett tystnadslöfte.
Leve sanningen och den hårt arbetande fjollan.

Jobbiga veckan börjar nu

Den här veckan kommer bli jobbig. Jag bara vet det.
Jag måste fatta vissa beslut – och som vi alla vet är inte det min starka sida.
Jag har slutat snusa nu. På riktigt. Jag insåg det igår då jag fick en flashback från när jag slutade röka (2000). Det har aldrig funkat för mig när jag gjort en grej av det. “Nu slutar jag!” Nej, det bara kommer. Lite som; “Åh, mitt snus är slut. Jaha. Orka gå och handla! Jag klarar mig”.
Och så vips har det gått tre dagar och helvetet är över.
Jag lovar och svär över min heliga, obefläckade kropp att jag på fredag ser tillbaka på en nikofri vecka.

Efter regn kommer solsken

Det bästa som hänt på jobbet på mycket länge har nu ägt rum!
Ni vet de där ouppfostrade kostymtöntarna som gjorde livet mitt till en plåga – de har nu flyttat ut. Inte nog med det; in flyttade ett par hyvens grabbar! Helt vanliga gossar (ser lite härligt Söderaktiga ut) som tittar in i rummet mitt på morgonen och säger hej! Och ler. Och de har inte sådana där hemska klippetikloppetiskor utan mjuka sulor!
Nu hoppas jag att de tvättar händerna efter toalettbesök också. Jag sitter ju mittemot badrummet och både ser och hör det mesta (tyvärr).
Jag är så lycklig.

Edit: Jag skulle vilja sträcka mig så långt att jag säger att jag fått lite ögonkarameller på kontoret.