Vilken härlig morgon! Solen skiner. Det är tyst och lugnt utanför fönstret. Endast fåglarna hörs.
Gringo var här och vi pratade halva natten. När man är trött talar man lätt om sådant man i vanliga fall undviker. Alltså är det bra att vara lite sömnig när man lär känna en ny människa.
Sebbe vill inte promenera när det är varmt. Han lägger sig ner. Se bild.
Damen i lokala matbutiken ville tacka mig för att jag lämnar min hund vid staketet och inte alldeles framför ingången till affären. Så pass att hon tog mig i hand!
Etikett: hundar
Dagens visdomsord
Attack!
Nu har vi upplevt drama igen – på högsta nivå! Jag och Sebbe var ute och promenerade och verkligen njöt av det perfekta vädret (lagom varmt med en svalkande vind). Plötsligt – mitt bland ett gäng kolonilotter – dök det upp en katt. Istället för att backa kom han (?) närmare och närmare medan jag höll Sebbe så långt ifrån honom som möjligt. Till slut insåg jag att katten var på väg att gå till attack och instinktivt lyfte jag upp Sebbe som skrek i panik. Katten fräste och såg fruktansvärt arg och farlig ut och jag rusade därifrån med Sebbe i famnen. Hjärtat mitt slår fortfarande i ohälsosamt tempo.
Det gjorde så ont att höra Sebbes hjärtskärande skrik.
En annan gång kom en katt fram till oss och klappade till Sebbe. Bara så där. Mycket obehagligt. Och häromveckan blev hunden min påhoppad av en stor tik. Även då blödde mitt arma hjärta. För att inte tala om när Sebbe var riktigt liten och schlagerstjärnans enorma hund bet honom så han fick näsblod!
Jagad
Jag vaknade av att Sebbe jagade en fluga. De for runt som tokar; upp på fönsterbrädan, runt i vardagsrummet och kampen fortsatte i badrummet. Även om det var underhållande och jag inte är ett fan av insekter tyckte jag lite synd om flugan och släppte ut det lilla livet.
Dags att packa tvättpåsarna och kila bort till tvätteriet.
Astrid
Å, jag är så lycklig när jag är ledig och kan sitta hemma och pula med datorerna till tonerna av ljuva popbitar!
När Sebbe och jag var ute nyss mötte vi en dam som sa; “Astrid!”
Jag såg frågande ut.
“Är det inte Astrid?”, fortsatte hon.
“Nej”, svarade jag med whiskyröst. “Det är Sebbe”.
“Känner du Astrid?”, frågade damen. Jag skakade på huvudet.
“Hon ser ut exakt som Sebbe”.
Det kan ha varit samma kvinna som frågade om jag var ute och rastade min mammas hund den där gången.