Hahahaa

Nu blev jag glad igen. “Alla kläder sitter som burkor på mig”, läste jag i en krönika någonstans. Instämmer. Det är så klart inte nyttigt att eftersträva att se ut som ett benrangel men det är uppåt väggarna att det ska bli så PK och “härligt med naturliga kurvor” (=feta och tickande sjukdomsbomber). Lagom är bäst, även om det låter trist.

19:51

Varit ute på picknick och har just kommit hem för att natta Sebbe. Picknickdeltagarna kommer snart och hälsar på. Kom på en kul sak (tycker jag); det ringde på häromdagen och en äldre dam frågade; “är det här Kjelle bor?”, “nej”, svarade jag, “hur så?”. “Såg att det var ett K på dörren, men det finns en K till en trappa upp. Han kanske bor där”. Kjelle är vår fastighetsskötare (rätt trevlig). Ska jag gå ut ikväll? Ska ni?

Kläder och picknick

Blottat skrev.

Mina favvojeans är ett minne blått. Köpte dem (Levis) för ett och ett halvt år sedan och efter att ha försökt återuppliva dem tre gånger inser jag att de gjort sitt. Varför går alla byxor sönder i skrevet? Nog för att jag är välutvecklad, men någon måtta får det väl vara.
Nu har jag köpt ett par blå Lee-jeans. Lite, lite för stora men de krymper nog en aning i tvätten så de lär sitta perfekt.
Jag handlar väldigt sällan kläder och jag är ändå en (lagom) utseendefixerad (ganska) homosexuell (mycket) ensamstående man i Stockholm. För tre år sedan fyndade jag två par byxor på H&M som hade realisation pga. ombyggnad eller vad det nu var. Betalade 75 kr/par och de var snygga. Dessvärre trasiga (och flera gånger lagade) i skrevet.
Imorgon är det dags för jobbet årliga picknick. Hade först inte tänkt gå men så blev det som så att jag kom med förslaget att den kan äga rum på ängen utanför mitt hem (bra läge, nära till toa) så det vore väl olyckligt om jag stannade hemma men lät deltagarna komma förbi och låna herr/damrummet. “Hej, här sitter jag, hoppas ni har trevligt”.

Glas

Jag kom på en kul sak. När jag var på picnic häromdagen sa Stoffe, 43;
“Jag har till och med med mig såna här glas som man inte behöver vara rädd om”.
Jag tittade på dem och replikerade;
“Men det där är ju mina finglas!”