Färg

När man mår som risigast (som jag idag, känner att jag är på väg att bli febrig och eländig), det är då kollektivtrafiken krånglar och det tar en evighet att ta sig från norra delen av stan till den södra. Nåja, fick se gator jag aldrig sett tidigare, om jag nu ska tänka positivt.
Kom hem och mötte en jamande, sällskapssjuk katt. Nu har han nog på allvar börjat acceptera mig som kattpappa nr 2.
Fick ett samtal från, vad det visade sig vara, min rehabiliteringshandläggare. Hon lät både trevlig och genuin.
Idag ska jag ta det lugnt och fint och göra sånt som gör mig glad. (Jag antar att det betyder en hel del musik på lagom hög volym.)

Varva upp

Jag borde ju gå och lägga mig men jag är alldeles för uppvarvad. Kämpade med att finna ett nytt cd-brännarprogram. Jag lyckades till slut. Den verkar funka fint (fingers crossed).
Är ensam hemma med Kissen som blev galen som alltid då jag stekte haloumi i olivolja. Varför blir katter som förbytta när de känner lukten av varm olivolja? Jamar och gnider sig och rullar runt. Nu ligger han dock bredvid mig i soffan och ser lagom nöjd ut.
Nu börjar jag få musarm också. Får låta bli musen lite och använda fingerplattan istället. Eller vad den nu heter. Allt går bara så fruktansvärt långsamt då.
Och försäkringskassan satsar miljoner på att få fast luringar. Det borde väl satsas mer på att rehabilitera de sjuka istället. Oj, oj, vart är vi på väg.

Oväsen

I natt vaknade jag av ett oväsen som visade sig vara Kissen som tagit sig allra högst upp i bokhyllan. Han hade sniffat till sig var vi gömt kattgodiset och vält ner plåtasken och nu försökte han förtvivlat få av locket. Dock utan att lyckas. Jag gav honom en karamell, gömde asken på ett annat ställe och gick och lade mig igen.

Cat

Jag älskar Kissen. Hade jag vetat att det finns en kattras jag inte är allergisk mot hade jag skaffat mig en för många, många år sedan. Det är underbart att dra upp persiennerna och se honom observera världen utanför. Det är underbart när han kommer och väcker mig, kurrar och slickar mig i hela ansiktet och kärleksbiter mig i näsan (även om jag sedan måste tvätta mig för att inte lukta katt i trynet resten av dagen).
Och jag älskar min familj och jag älskar mina vänner som jag vet alltid finns där dygnet runt.
Jag ville bara få det sagt. Det är ju mitt nya motto: att uttala saker om jag skulle bli överkörd av en buss imorgon, eller kanske något ännu värre.
Kram. Kram.