Vän: Jag läste att den däringa Blondinbella har 500 000 läsare per vecka. Hur många har du?
Jag: Jag har inte kollat på länge men jag ligger nog inte långt efter. Pffft.
Vän: Jag tycker att du ska ta och göra lite mer PR för dig själv. Du lägger ju ner så mycket tid på bloggeriet. Du borde skaffa dig sponsorer!
Jag: Men jag är ju rädd, eftersom jag ibland är så fruktansvärt kontroversiell, att jag då inte skulle våga skriva vad jag vill.
Vän: Äsch, du får ju se till att ha rätt sponsorer.
Jag: Kanske har du rätt, men jag kan ju inte ragga upp dem själv. Det måste min assistent göra, annars verkar jag väldigt B. Du kanske vill bli min assistent?
Vän: Absolut inte. Jag har inte den sociala kompetens som krävs, och jag är inte så bra på att slicka röv.
Jag: Vilken tur att du inte är min kille då.
Vän: –
Jag: Okej, jag får väl efterlysa en assistent dårå.
Så: jag behöver en assistent som kan promota mig och skaffa sponsorer till denna fantastiska blogg (som ju faktiskt kostar mig pengar just nu). Någon kontant ersättning blir det inte tal om – det är trots allt ett privilegium att bara få vara nära mig och min hund. Jag bjuder dig på cocktails ett par gånger per månad. Okej? Maila då. kim[at]kimmilrell.se
Din första uppgift blir att gå igenom mailen, kanske finns där redan villiga, penningstinna sponsorer.
(Du får dricka rödvin och lyssna på Lady GaGa under tiden.)
Etikett: bloggeri
Ekivok? Jag?
Se här vilken fin utmärkelse jag fick idag.
Du får denna utmärkelse för att du är en av dem som jag bara måste titta in hos minst en gång per dag.
Motiveringen lyder:
Kim M – för att du är så ekivok! Och för att jag på fullaste allvar inte vågar missa en endaste dag av ditt bloggande då du alltid får mig på bra humör.
Tack Myra. Att få någon på bra humör är något att sträva efter! Jag ställer bucklan i hyllan avsedd för utmärkelser.
I novembermörkret tror vi på en ljus framtid
Klockan hann knappt slå sju innan jag satte mig ner för att skriva fredagens blogginlägg. Alla har vi våra rutiner. Vad kommer jag ägna mig åt så här dags på dygnet när det är slutbloggat? Vem vet.
Igår kväll, efter två dygns slit och ett par svordomar fick jag ordning på det som strulade med min nya uppdragsgivares webbplats. Det kändes skönt och Sebbe och jag tog en extra lång solskenspromenad (på insidan alltså) i skogen. När vi vandrade i mörkret tänkte jag (med Eva Dahlgren i lurarna) på att det inte är så ofta man får blommor när man dejtar numera. Jag fick en kvast röda rosor med blommogram två gånger 1997. Därefter har det nog varit torka (kanske glömmer jag någon bukett) tills i måndags. Tulpanerna (se bild) står stiliga än idag. Nej, det är inte tulpansäsong men vi älskar tulpaner, visst gör vi? De knastrar ju så skönt.
När vi kom hem ringde Italienaren och han var… rar. Så där fint rar. Inte överdrivet men hjärtligt. Efter ett tag sa han: “Jag menar inte att smöra men den där maten du bjöd på i måndags – den var så god. Jag har tänkt på hur god den var”. Minns Dansken som är så ivrig varje gång jag bjuder honom på middag. Kanske är jag bättre på att laga mat än jag själv trott. Jag tror ju inte så mycket om mig själv iofs, även om det blivit bättre med åren.
När jag släckte lampan klockan 22:30 stirrade jag ut i mörkret och tackade moder jord för att jag känner mig hoppfull.
Det är så det känns. Hoppfullt!
Nu önskar jag god fredag och fin helg. Jag ska vara ledig och ikväll ska jag och Sebbe hem till Italienaren för mat och vin. Det är bara elva timmar kvar så jag måste börja fundera på vad jag ska ha på mig.
Fördelar och nackdelar
Den senaste tiden har jag tänkt mycket på fördelarna respektive nackdelarna med att blogga ickeanonymt.
Jag har känt mig lite handikappad då jag varit tvungen att censurera mig själv en smula – därav mina skyddade inlägg.
Igår fick jag en påminnelse om fördelarna.
Jag var på ökänd fest hos en kollega som varje år har enormt födelsedagspartaj i den posha bostaden på sjunde våningen på Söder.
Okänd man knackade mig på axeln och sa: Är det du som är Kim?
Jag: Ja.
Han: Kim Milrell?
Jag: Javisst.
Det visade sig att han läser det jag skriver och det är alltid lika smickrande att springa på sådana personer.
Efter tre gin och tonic samt ett enormt glas rosé gick jag och hämtade Sebbe hos Nya Hundvakten (nu är de tre!) och tog en lång, skön promenad hem. Mogen som jag är lämnade jag festen när den var som roligast. Innan skandalerna. Innan män och kvinnor börjar ha sex med varandra på balkongen.