Etikett: ångest och eufori

Hösten är fin om man är två

Denna dagen kommer inte gå till historien som årets roligaste. Snarare har den där jobbiga höstkänslan infunnit sig. Jag älskar hösten men ofta drabbas jag av en akut känsla av ensamhet. Det spelar ingen roll hur många vänner eller hundar man har i sitt liv om man längtar efter Någon.
Det hela började med en doft. Jag klev ut ur duschen och sträckte mig efter den sista rena handduken i skåpet – en handduk jag väldigt sällan använder pga att den är så liten. Och jag insåg att jag inte använt den på nästan ett år – den doftade nämligen av min vän R:s tvättmedel, vilket påminde mig om när jag bodde hos honom och hans sambo under stambytet i lägenheten min.
Trots att jag har ett (ovanligt?) stort behov av att få vara ensam så var det en fin tid. Det var trevligt att ha någon under samma tak. Någon som frågade hur läget var.
Och jag saknar det idag.
Kanske är jag en sådan där sambotyp. Trots allt.
Sebbe och jag har det mysigt ändå. Inte mycket är trevligare än när han lägger huvudet i mitt knä och ligger och tittar på mig i smyg.

Jag känner mig som en sopa fastän jag vet att jag är en oslipad diamant

Nu hann ångesten ikapp mig och jag har en massa dåligt samvete idag. Vet ej varför. Det kommer ibland bara och oftast kan jag flytta fram det hela en smula men förr eller senare smäller det till.
Varför har jag alltid dåligt samvete och varför, oh varför, känner jag mig som en ond och dålig människa när jag vet att jag varken är ond eller dålig. Jag känner mig otillräcklig och som en bluff som närsomhelst kommer avslöjas. Jag ser framför mig hur jag blir av med båda mina jobb, blir av med lägenheten och Sebbe tas ifrån mig och alla vänner lämnar mig och jag lever i ett cykel- eller soprum. Jag vill så gärna bli av med denna känsla men jag vet inte hur jag ska göra.
Och jag känner mig väldigt djärv när jag bloggar om tankar så privata som dessa.

30

Varför känner jag mig elak för att jag ignorerade att mitt ex (mer känd som mitt livs kärlek) fyllde 30 igår? Borde jag ha uppvaktat honom? Har han hört av sig till mig? Nej. Har han uppvaktat mig? Nej. Så varför bryr jag mig och varför har jag dåligt samvete? Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag vill veta. Egentligen.