Nu så här på mitt värdelösa sommarlov har jag kollat en del på teve. Tre program faller mig på den darrande underläppen.
– Poliserna (FIN). Vi följer poliser i deras arbete och det är inte fjompiga konstaplar inte. Tänk: två meter långa, blonda finländska karlakarlar med breda axlar och grova nävar. De skojar friskt i bilen men väl på uppdrag är de mycket bestämda. ”Kan du hålla käften ett tag!?”, skrek Södermann åt en berusad fjunig tonårsgrabb. Det var ljuvligt. (Teamet Södermann & Söderholm är mina favoriter).
– Dinner Date (UK). En person väljer ut tre dejter med den potentiella dejtens meny som enda vink. Slås av att dessa kvinnor gnäller över småsaker. ”Han var söt och trevlig men hade ful skjorta” osv. Och nästan alla damer ser så klart ut som vandrande klamydiakolonier i mus-korta kjolar, rattarna i vädret och utsmetat fulfärgat läppstift.
– Gränsvakterna (UK, USA, AUS, CAN). Asså vad är det för muppar som reser runt egentligen? Ständigt såna konstigheter nedpackade i resväskorna (speciellt från Kina etc. till Australien). En massa, massa mat. Mögligt kött. Djur (levande och döda). Helt tossigt.
Eller det amerikanska paret som åkte fast med droger: ”Vi råkade välja fel avfart och hamnade i Kanada.” Ögonen stod åt alla håll på grabben.
Jistanes.
Underhållande!