Privat: Sanningen om kvällen

Aj aj, mina Facebook-uppdateringar från ikväll skvallrar om att jag har varit på den årliga extremsionistiska judiska bögbloggarträffen, men så är det dessvärre inte.
(Men visst har jag fräsig humor!)
Nej, jag var hos tandläkaren Marta (älskar henne) (som tandläkare) för att få en ny krona. Inte fasad, som jag trodde. Nu vet jag att ”krona” betyder ny ”tand” runtom hela stumpen, medan ”fasad” betyder endast – just – en fasad på framsidan som böjs under tanden upp på baksidan.
Hursomhelst.
Det var ingen match. Det gick bra och snyggt blev det.
Därefter skulle tand-Marta gräva upp en bit skelett eller tand (ingen vet) som hon på röntgen för en månad sedan såg att hade blivit kvar eller uppstått, efter den där tanden som hon drog ut för ett år sedan (haha, på DAGEN faktiskt, ser jag nu).
Ja, det var bara det att det visade sig vara svårare än väntat. Marta vände och vred, bedövade mer och mer och till slut var hon alldeles svettig och ja, hon avbokade kvällens ”utekväll med tjejerna” då hon blev så utmattad av det hela. För att inte tala om hur jag kände mig. Trots SÅ HÄR mycket bedövning så gjorde det ont och jag var helt finito när jag till slut gick därifrån.
Fick se den där lilla biten hon opererat bort och den var verkligen liten som en kattand, men ack så besvärlig.
Därefter gick jag hem till granngrabbarna (fjärde kvällen på raken) för att hämta Sebbe, men blev kvar för bedövande spritrunda. Gjorde mig gott.
Nu är jag hemma med min värkande käft. Dock med ny, fin krona.