Pop

Det blev en bra dag ändå – trots att den kändes så crappig till en början.
Eurodarling kom över och det blev både ljuvligt god pizza och rödvin och tanken slår mig; att ha en vän som kan komma hem till mig när jag både känner mig som fulast samt har kaos i hemmet pga storstädning är ju guld värt. Och att ha en vän som jag kan sitta rakt upp och ner med och göra det jag gör allra helst – lyssna på musik – är ju bara en fet fucking bonus.
Se; jag kommer ju aldrig kunna sluta blogga eftersom nio av tio av mina närmaste vänner kommit till just tack vare bloggen.
Ibland undrar jag om det är så även för andra bloggare eller om det bara är denna lilla krets som kommit varandra så nära.
Tänk så mycket tid jag spillt på tråkiga pojkvänner som velat diskutera franska revolutionen när jag helst av allt velat diskutera popmusikens historia. Such a waste.
Jag har det så bra numera. Förträffligt bra.