POISON

Aha, ni undrar hur det gick hos tandläkaren! Jo, det gick väl som vanligt. Jag måste säga att jag gillar min portugisiska tandläkare. Hon känns bra på det hon gör och hon verkar ENGAGERAD och INTRESSERAD och hon förklarar LAGOM mycket vad det är hon pysslar med i käften min.
Låt mig berätta lite kort om min helvetestand. Det är tanden framför den utdragna visdomstanden i nedre käken som vi snackar om. Innan visdomstanden drogs ut för en… 7 år sedan eller så.. så tryckte den sig snuskigt mot tanden framför. Ja, den fick sig många smällar helt enkelt och den lagades för många år sedan men nu visade det sig alltså att en rotfyllning var det enda rätta.
På grund av att visdomstanden gnagt sönder halva tanden så är den väldigt tunn på bakre sidan och förmodligen, säger tandläkaren Marta, lyckas bakterier ta sig in i kanalerna genom just den tunna lilla tandväggen. Därför ilar jag gång på gång till tandläkaren med samma gamla smärta.
Idag kom en annan tandläkare in för att ge Marta en extra hand. Hon var lite halvsvensk/halvösteuropé och hon BRANN för sitt jobb. Ja, denna unga fräscha böna ÄLSKAR tänder. Det är så lustigt med människor som BRINNER för något. Puss på dem. Hursomhelst. Hon rådde Marta att lägga in SCHLUMSKA eller nåt liknande. Haha, ja, det hette ungefär så. Jag vet inte om schlumska var detsamma som det ”POISON” som Marta lade in i tanden. Ja, ”it will poison the tooth”, sa hon.
Och så fick jag antibiotika. Och jag ska tillbaks om två veckor.
Och undrar ni nu varför vi inte helt sonika har dragit ut tanden så beror det på att Marta (29) sa till mig: ”Du är fortfarande ung. Lyckas vi fixa denna tand så kommer du kunna ha den kvar i många år framöver!”
Jag tror att Marta sa, när jag låg där omtöcknad med en massa, jag säger MASSA, saker i käften, att jag inte behövde betala nåt idag (eftersom hon gjorde samma sak som förra gången). Jag kilade i alla fall bara hem utan att ta vägen förbi receptionen. Hoppas jag inte hörde fel/hallucinerade. Vill inte bli sedd som en sån som inte gör rätt för sig!
Nu väntar jag på att min danska hundvakt ska flytta in. Han smsade och undrade om jag behövde nåt från affären, fastän jag just skrivit att jag bjuder på middag.
Surt och kort svarade jag: ”I COOK. U EAT!”