Finally

Äntligen har jag fått sova ut. Känner mig som en helt ny människa. Hos min (snygge, smarte) kille nu och jag är fortfarande förvånad/glad över att jag kommer så bra överens med hans katt. Kaffe nu.

Jag måste ta tag i mitt skrivande

Ensam i sängen. D (min pojkvän) valde att stanna hemma i kväll. Rätt skönt med lite ensamhet men nu saknar jag honom. Är så rädd för att bli sviken/sårad. Hur ska jag komma över det?

Kom på en eventuell anledning till att jag är väldigt tyst på allmänna platser. Som barn skämdes jag över att komma från en icke svensktalande familj och därmed var jag alltid tystlåten. Har säkert med saken att göra.
Ibland känns det verkligen som att små ljus går upp för mig.

Jag måste ta tag i mitt skrivande.
Jag måste stärka mitt självförtroende.
Jag måste balansera mitt och D:s förhållande mera. Han måste bli mer på, jag mindre.

SMS:ade med (mitt ex) R idag. Han är i Hjo. Han har ringt mycket den senaste tiden (utan att ha något på hjärtat).
Undrar hur han mår.
Vad han vill.
Om han undrar något.

ÖPPNADE EN EGEN BLOGG PÅ NÄTET!

Jag och D, 17 juni 2005.

Grrr… Zzz…

Kom just till jobbet med ögonen i kors. Tog två sömntabletter igår men låg vaken i stort sett hela natten. Frustrerande beyond words. Läste just på fass.se och fick mina misstankar bekräftade angående biverkningar; “Vanligast (mer än 1 person av 100): Dåsighet. Sällsynta (mindre än 1 person av 1000): Munntorrhet, allergiska hudreaktioner, solutslag, yrsel, lågtblodtryck och minskning av antalet blodplättar har beskrivits. till följd av Propavans effekt kan även muskelstelhet, rörelsetröghet, ofrivilliga muskelrörelser, rastlöshet i benen, stickningar, domningar eller skakningar uppträda.”
Ja, denna rastlöshet i benen upplevde jag även förra gången jag provade Propavan. Inte igen, tack. Vad ska jag då prova för något? Och mindre än en person av tusen. Måste jag vara en av dem? Måste jag vara så jäkla speciell jämt?
Jag är så trött.

Damn

På jobbet. Varför kan inget fungera på mig? Inte ens sömnpiller?! Knock me out, please!
Ser på Something’s Gotta Give (Galen i kärlek) som en kollega lämnat kvar. Regn och rusk. Humör upp och ner. Varför måste jag jobba så hårt på allting? Kan saker och ting inte bara flyta? Snälla då.

Jaha

Jaha, så fick jag höra att en nära vän återigen har något slags affärer vid sidan om sitt samboförhållande. But why?! Ryggrad, tack. Kan folk bara BESTÄMMA sig för att klara sig igenom bra och dåliga tider. Det handlar till stor del om ren vilja. Allt är inte alltid kalas. Ibland suger det mesta. Men håll ut, det vänder snart.