Önskeinlägget: Vad kvinnor inte vet om män

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer det tredje inlägget i serien, önskat av den rappa
Ninde.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Berättelse från dagens tunnelbaneresa hemåt: Vad kvinnor inte vet om män
Jag sitter i en ovanligt tom tunnelbanevagn med Sebbe i famnen. Han är trött men sover aldrig på tuben. Han är upptagen med att nosa efter folk i allmänhet och med att skydda oss båda från fara i synnerhet.
In kliver en ung man. Han är mycket vacker och trendigt klädd. Runt 26, skulle jag tro. Jag tänker att han ser bekant ut och kommer snart fram till att han är väldigt lik en yngling jag dejtade en gång. Eller snarare; om den där ynglingen hade varit ’snygg’ så hade han sett ut så här. Nu gjorde han inte det. Men ändå lite. Ja, ni hajar nog.
Plötsligt ringer hans mobiltelefon och han svarar med ganska hög röst. “Hallå”, säger han rätt bestämt. Överlag andas hela hans väsen någonting bestämt. I efterhand tänker jag att han var så där som man lätt kan vara om man har tankarna på endast en sak. Då man är upptagen av ett problem. Det är grabbens vän som ringer. Jag tror att det är en kvinna, eller kanske en mycket metrosexuell man. De är ju rätt ofta så där härligt avslappnat metrosexuella, de där ungtupparna.
Det visar sig väldigt snart att den unge mannen sitter där med ett nykrossat hjärta. Kvinnan han älskade så är inte längre hans. “Vi sågs igår kväll”, säger han till sin vän, “och jag kände bara att… det här är inte bra. Så vi kom fram till att det inte var värt att försöka längre”.
Jag kan inte låta bli att lyssna. Han talar för halvmånga söndagsuttråkade öron. Han låter både vek och bestämd på rösten. Han säger att han är sårad. Mest på grund av mailet hon skickat, som han läste på 7Eleven, där han nyss lånade en dator. (Har du ingen mailfunktion i mobiltelefonen, tänker jag såklart, och kastar ett öga för att försöka se vad det är för en lur han bär runt på.)
Kvinnan han älskat så högt hade i mailet förklarat för honom hur han “borde” ha varit. Hur han “borde” ha gjort. Hur han “borde” ha reagerat. Detta sårade honom djupt. Han hade på ett tidigt stadium i förhållandet stört sig på just detta – damen hade försökt göra om honom.
Jag vill slå armarna om denne unge man och väsa att det minsann inte finns någonting som går att ändra till bättre. Han verkar så… mjuk och fin. Men ändå bestämd. Och så oerhört hunkig, som extra grädde på det berömda moset.
“Hallå!” säger han plötsligt. “Haaallååå!” Samtalet bryts och dessvärre är det dags för ynglingen att kliva av tåget.
Kvar sitter jag och jag tänker på att vad kvinnor ofta inte vet om män är att vi är väldigt mjuka och fina. Vi gråter vi med. Vi blir sårade. Dessvärre ska vi helst inte visa det.
Jo, kvinnor säger ofta att de gärna vill ha Känslige Kalle, men vi vet alla att de flesta i slutändan väljer Burduse Berra
Det måste, när allt kommer omkring, vara väldigt tungt att vara heterosexuell man.
Relaterade inlägg om: önskeinlägget, heterosexualitet, kvinnor, män

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.