Har haft en hektisk vistelse och om bara några timmar sätter jag mig på planet hem. Saknar Sebbe så klart men man hinner inte tänka så mycket under sådana här korta vistelser. Har dock sovit gott för första gången på evigheter. Trots hetta och icke-egen säng.
Underskattad sysselsättning: sitta på balkongen med fötterna i fotbad och dricka sprit med föräldrarna talandes om svunna tider med tre hundar av olika storlek rännande omkring.
En sak har jag hunnit tänka på; hur glad jag är över att jag är jag och lever det liv jag lever. Man glömmer så lätt bort allt det man uppskattar i livet och jag uppskattar verkligen allt det jag av egen kraft (och den hjälp jag fått av The Powers That Be så klart) åstadkommit sedan jag anlände till Stockholm med endast en resväska som nittonåring (ca 1939). Jag har det bra och jag är rätt bra trots att jag mår crap mellan varven.
Nu ska jag försöka få en av hundarna att sova i gästrummet med mig.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik